Ska negativ triangulering rå på V:s populära förslag?

av RetorikKalle

Bild från en negativ kampanj med lögner om V:s ståndpunkter.

Frågan om vinster i välfärden är svår att hantera för de partier som inte vill se ett förbud. Bara ett av åtta riksdagspartier vill förbjuda vinster i välfärden. Samtidigt vill sju av tio svenskar se ett sådant förbud. Och inget talar för att frågan ska försvinna från dagordningen. Senast idag avslöjades ännu en skandal med ett företag inom välfärden som sätter vinsten framför allt annat.

Aron Etzler beskriver i sin bok Reinfeldteffekten hur Moderaterna under Reinfeldts ledning blev Nya Moderaterna. De bytte ståndpunkt i ett par frågor, men framförallt arbetade de på att förändra hur väljarna uppfattade partiets ståndpunkter: ”Istället för att övertyga väljarna om att de skulle tycka som Moderaterna försökte de nu övertyga dem om att Moderaterna tyckte precis som de flesta svenskar.”

Det är just denna taktik Moderaterna och andra partier använder sig av när de presenterar förslag som ska se till att vinsterna i välfärden inte går ut över kvaliteten på vård, skola och omsorg. Förslagen signalerar att partierna ser att vinsterna har negativa effekter. Men det räcker inte. Vänsterpartiet har fortfarande en stor fördel i att de är ensamma om att föreslå ett förbud mot vinster i välfärden.

När taktiken att övertyga väljarna om att de tycker som det egna partiet inte fungerar, återstår möjligheten att ändra hur väljarna uppfattar det partis ståndpunkt som de står närmast. Om denna ståndpunkt framstår som extrem kan ju väljarna plötsligt uppfatta sig stå närmare ett annat partis ståndpunkt, även om de inte delar den.

Detta blir ett mellanting mellan triangulering och negativt kampanjande som man kanske skulle kunna kalla för negativ triangulering. Istället för att flytta sin egen ståndpunkt närmare motståndarnas, flyttar man med hjälp av smutskastningskampanjer motståndarens ståndpunkt längre ifrån väljarnas.

Vänsterpartiets ståndpunkt i frågan om vinster i välfärden är att företagen ska återinvestera vinsterna i verksamheten. Det är som sagt en ståndpunkt som ligger nära de flesta väljares uppfattning. Men tänk om väljarna istället uppfattade det som att Vänsterpartiet vill förstatliga alla skolor, vårdcentraler och dagis. Då skulle en del av de väljare som är negativa till både vinster och förstatligande plötsligt uppfatta sig stå närmare partier som vill värna kvaliteten i välfärden, men inte förstatliga verksamheter.

En sådan förflyttning kräver dock att någon sprider lögner om Vänsterpartiets ståndpunkter. Och inget parti vill bli påkomna med att sprida uppenbara lögner om sina politiska motståndare. Därför agerar de genom ombud. Ett sådant ombud är Vägval Sverige. De kan som en anonym avsändare på twitter och facebook sprida bilder som tillskriver partiet ståndpunkter det inte har. Dessa bilder kan sedan partiets anhängare sprida vidare utan att partiet behöver ta ansvar för budskapet.