Den sedelärande historien om Sylarnas fjällstation

av RetorikKalle

Sylarnas fjällstation. Foto: STF

Sylarnas fjällstation i Jämtland. Foto: STF

Vi använder berättelser för att beskriva både oss själva och våra motståndare. På så sätt kan berättelsen vara ett kraftfullt medel för den som befinner sig i underläge. I berättelsen kan den underkuvade tillskriva såväl sig själv som motståndaren olika egenskaper och ge sin tolkning av vad konflikten gäller. Ett exempel på hur detta kan gå till är en berättelse om fjällstationen Sylarna i Jämtlandsfjällen som lokalbefolkningen gillar att berätta.

Sylarna är en av Svenska Turistföreningens mer otursförföljda fjällstationer. På 80-talet brann hela anläggningen ned. Och när man sedan skulle bygga upp den igen valde man en vinkelform på byggnaden som skulle visa sig vara allt annan än optimal. Vintertid packas snön så hårt i vinklarna att det varken går att komma in genom huvudingången eller öppna fönstren utmed de längor som vetter mot öster.

Enligt berättelsen varnade alla med erfarenhet av att bygga och bo på vindpinade fjäll för att drivsnö skulle samlas i vinklarna. Arkitekterna stod dock på sig och sa att detta inte skulle bli något problem. Det potatismjöl som de hällt ut i en vindtunnel på Chalmers tekniska högskola hade ju inte lagt sig i vinklarna på modellen av byggnaden. Arkitekterna fick sin vilja igenom. Men ortsbefolkningen fick rätt.

Jag bryr mig inte om huruvida berättelsen är sann eller inte. Det som intresserar mig är vad den säger om hur lokalbefolkningen i Norrland ser på oss som bor söder om Dalälven och hur de som försörjer sig på kroppsarbete ser på oss som har tjänstemannayrken. Min tolkning av berättelsens budskap är att sörlänningar är ett drygt släkte som alltid tror sig veta bäst samt att det straffar sig att värdera erfarenhetsbaserad kunskap lägre än den kunskap man skaffar sig genom att läsa böcker.

En tydlig sensmoral som denna är dock inte tillräckligt för att en muntlig berättelse ska leva vidare. Det avgörande är ju att den som hör berättelsen minns den och vill föra den vidare. Och då krävs det att den både innehåller en tydlig konflikt och är underhållande. Det är dessa kvaliteter som gör att berättelsen om fjällstationen på Sylarna lever vidare än idag, 30 år efter den ödesdigra eldsvådan.

Advertisements