Hatet mot Sahlin ekar i Breiviks idévärld

av RetorikKalle

Världen är kaotisk och ogripbar. För att göra den hanterlig använder vi berättelser för att förstå det som sker omkring oss. En av dessa tolkningsmallar är berättelsen om förrädaren. Denna berättelse är så starkt närvarande i vår kultur att vi genast känner igen en förrädare oavsett om han heter Judas, Brutus eller Jossi i Körsbärsdalen.

Berättelsen om förrädaren har genom historien styrt våra känslor och handlingar. De kristnas hat och förföljelser har under århundraden riktats mot ättlingarna till Judas som förrådde Jesus, inte mot ättlingarna till romarna som dödade honom. På samma sätt är det främsta föremålet för Breiviks hat och våld inte muslimerna som han anklagar för att försöka ta över Norge, utan Arbeiderpartiet som han menar förrått sitt folk och sin nation genom att släppa in muslimerna i Norge.

Men Breivik är inte ensam om denna fixering vid förräderiet. Berättelsen om förrädaren har gång efter annan även styrt bilden vi svenskar gör oss av våra politiker.

Hatet mot Olof Palme fick sin näring av att överklassen såg honom som en klassförrädare. Genom sitt engagemang i Socialdemokraterna förrådde Palme den klass han fötts in i.

På samma sätt hängde de starka känslor som Bengt Westerberg mötte ihop med hans engagemang för jämställdhet. Westerbergs strävan att stärka kvinnors ställning var ett svek mot hans eget kön.

Även de starka antipatierna mot Mona Sahlin bottnar i berättelsen om förrädaren. Sahlins ställningstagande för HBTQ-personer och invandrare var ett dubbelt förräderi mot såväl heterosexuella som etniska svenskar.

Vi kommer alltid att behöva berättelser för att förstå oss själva och vår omvärld. Men vi kan välja vilka berättelser vi använder oss av. Om vi inte vill låta hatet styra våra känslor och handlingar i ytterligare två tusen år är det hög tid att släppa fixeringen vid berättelsen om förrädaren.

Annonser