Därför pratar politikerna förbi varandra i skoldebatten

av RetorikKalle

Den som vill berätta en historia ställs inför en mångfald av val. Varje enskilt val får betydelse för vilken bild av verkligheten berättelsen ska förmedla. Berättaren har exempelvis friheten att avgöra när berättelsen ska ta sin början.

Utbildningsminister Jan Björklund förlägger början i sin berättelse om den svenska skolans förfall till 70-talets flumskola. När Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson Rossana Dinamarca pratar om problemen i skolan tar hon istället sin utgångspunkt i 90-talets friskolereform.

Björklund och Dinamarca är överens om att den svenska skolan skulle kunna vara bättre. Men de är inte överens om vad problemen består i och beror på. Deras olika berättelser visar hur stor betydelse valet av startpunkt får. I Björklunds berättelse blir dåliga skolresultat problemet, flumpedagogiken orsaken och katederundervisning lösningen. I Dinamarcas berättelse blir skillnader i skolresultat mellan olika skolor problemet, privata skolor orsaken och samhälleligt ägande lösningen.

Verkligheten är alldeles för komplex för att rymmas i en berättelse. Den som vill skildra sin omvärld måste göra val. Ett av dem är när berättelsen börjar. Det går därför inte att kräva en opartisk berättelse, bara att granska vilka val berättaren gjort.