Smart propagandatrick i Falling Skies

av RetorikKalle

Ikväll ska jag se Falling Skies på TV6. Inte för att det är en fantastisk TV-serie, utan för att jag gillar postapokalyptiska berättelser och för att jag är fascinerad över hur det går till när USA:s underhållningsindustri producerar ideologi.

Steven Spielbergs produktion är nämligen ett övertydligt exempel på vilken viktig roll populärkulturen spelar för att sprida den ideologi som den ekonomiska makteliten i samhället vill få oss andra att omfatta.

Ideologisk påverkan i populärkultur tar ofta formen av ett hyllningstal, en av de tre former av tal som den klassiska retoriken behandlar. Medan de andra två formerna av tal, rättstal och rådstal, handlar om att få publiken att ändra uppfattning är syftet med lovtal att förstärka och befästa de uppfattningar publiken redan har.

Falling Skies är utformat som ett hyllningstal till grundstenarna i den konservativa ideologin. Här hyllas institutionerna kärnfamiljen, den kristna religionen och staten USA. Det är fäder och söner som kämpar sida vid sida mot slemma inkräktare, familjer som samlas till gemensam bön och fladdrande stjärnbanér. Samtidigt hyllas konservativa dygder som mod, anspråkslöshet och osjälviskhet.

Det krävs dock fler ingredienser än flaggviftande och bönestunder för att få till engagerande underhållning. Det behövs en konflikt och publiken måste få möjlighet att identifiera sig. Relationen mellan fadern i befrielsearmén och hans nästan vuxna son som också vill kämpa mot inkräktarna med vapen i hand fyller båda dessa funktioner. Här finns konflikten mellan fadersauktoriteten och sonens vilja att själv bestämma. Eftersom alla i publiken har egna erfarenheter av relationen mellan barn och föräldrar finns här goda möjligheter till identifikation.

Men det som gör konflikten idealisk för syftet att befästa en konservativ ideologi är att den inte hotar ideologins hegemoni. Både fadersauktoritet och självbestämmande ingår ju i den konservativa ideologin. Och det ligger dessutom i sakens natur att den snart vuxne sonen måste hävda sin egen auktoritet gentemot fadern eftersom han ju snart förväntas ha en egen familj att enväldigt bestämma över.

Annars är problemet med berättelser som hyllar det bestående att det blir dödligt tråkigt när historien handlar om att allt är bra som det är. Spännande berättelser handlar om förändring. Steven Spielberg visar dock att det går att skapa berättelser som hyllar det existerande samhället utan att de blir konfliktfria och därmed tråkiga.

Tricket är att skapa ett yttre hot och att låta kampen gälla ett återupprättande av det egna hotade idealsamhället. I Sverige är det Sverigedemokraterna som använder sig av detta trick genom att göra folkhemmet till idealsamhället och invandringen till det yttre hotet. I USA är det Hollywood som gång på gång använder samma grepp.

I Falling Skies är det, precis som i så många 50-talsfilmer, rymdvarelser som får symbolisera det yttre hotet. Ett hot som då tillskrevs kommunismen och nu islamismen. I en tid när USA genom egen förskyllan försatt sig i en svår sits är det förstås bekvämt att kunna förlägga hotet mot ”the american way of life” utanför det egna samhället och dess politiska och ekonomiska system.

Annonser