Därför lyckas Lundin Oil inte köpa sig trovärdighet

av RetorikKalle

Det går inte att köpa mig för pengar, försäkrade den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem i P1morgon. Men hans beslut att ta emot pengar av Lundin Oil är ett bevis för motsatsen. Det är möjligt att Alhem själv inte förstår hur hans trovärdighet påverkas av att han hjälper Lundin Oil att slippa utreda misstankarna om brott mot folkrätten i Sudan. Men för alla andra är det väl självklart att det är just så här man förlorar sin trovärdighet. För Alhems skull får vi hoppas att han åtminstone fick bra betalt när han sålde sin själ.

Alhems arbete för Lundin Oil är den senaste länken i en kedja av försök att överföra trovärdighet från någon med hög sådan till någon med lägre. Först lät den tidigare statsministern och EU-medlaren Carl Bildt sin trovärdighet smitta av sig på Lundin Oil. Sedan lånade Fredrik Reinfeldt samma trovärdighet genom att ta med Bildt i sin regering. Och nu har alltså Lundin Oil vänt sig till Alhem för att låna trovärdighet.

Hittills har lånen dock inte fått avsedd effekt. Lundin Oil har visserligen ökat sin egen trovärdighet genom lånen från Bildt och Alhem. Men regeringen Reinfeldt har förlorat i trovärdighet genom att dess utrikesminister varit styrelsemedlem i ett bolag som nu utreds för misstankar om folkmord. Och det som Lundin Oil tjänat på lånen av trovärdighet från de kända namnen Bildt och Alhem har de med råge förlorat på den ökade medieuppmärksamhet kändisarna skapat kring företagets affärer i diktaturer.

Alla inblandade kommer ut som förlorare i denna lånehärva. Kanske har Sven Erik Alhem rätt i alla fall. Det går inte att köpa trovärdighet. Denna ömtåliga vara som är så dyrbar då den är en förutsättning för att få andra att lyssna på det man har att säga. Exemplen Lundin, Bildt och Alhem visar att även om de tar många år att bygga upp en trovärdighet, så är det ett ögonblicks verk att förlora den.

Advertisements