Flörten med de främlingsfientliga en återvändsgränd

av RetorikKalle

Varje gång en opinionsundersökning visar att Sverigedemokraterna ökar blir jag orolig över hur de andra partierna ska reagera. Ska Folkpartiet komplettera kraven på språktest och burkaförbud med något nytt piggt förslag för att tillfredsställa den främlingsfientliga opinionen? Kommer någon Centerpartistisk riksdagsledamot börja misstänkliggöra asylsökande?

Jag blir inte bara orolig därför att varje sådant utspel bidrar till att bygga Sverigedemokraternas berättelse om Sverige. En berättelse om att allt var bra tills invandrarna kom och att allt kommer att bli bra igen så snart de lämnat landet. Jag blir också orolig för hur det ska gå för de partier som flörtar med den främlingsfientliga opinionen. Jag är nämligen övertygad om att det inverkar negativt på deras väljarstöd.

Förutom Folkpartiet är det bara ett parti som mer systematiskt försökt sig på denna typ av signalpolitik ämnad att locka de väljare som tycker att det var bättre förr, innan invandrarna kom hit. Jag tänker på Socialdemokraterna under Håkan Juholts tid som partiordförande.

Detta flörtande med de främlingsfientliga är en aspekt av Håkan Juholts partiledarskap som jag tycker att vi har pratat för lite om. Precis som Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas partiledare försökte Juholt bygga sig en image som en man ur verklighetens folk. Han framhöll att han inte hade några vänner i samhällseliten i Stockholm. Och han undvek att likt Mona Sahlin skapa fototillfällen genom att gå i Prideparader och besöka Moskéer.

Snart började även politiker med invandrarbakgrund försvinna från ledande poster i partiet. Flörten med de främlingsfientliga kulminerade med Ilmar Reepalus förslag att Sverige ska införa temporära medborgarskap som kan dras tillbaka om de nya medborgarna begår brott. Ett förslag som fick stöd från Morgan Johansson, talesperson i rättspolitiska frågor i Juholts stab.

Men resultatet av flörten uteblev. Istället rasade Socialdemokraternas siffor i opinionsundersökningarna. Parentesen Juholt visar på faran i att flörta med de främlingsfientliga. För det går inte att tillfredsställa nostalgikerna och framtidsoptimisterna samtidigt. När ett parti signalerar att det vill söka lösningarna på dagens problem i gårdagen så skrämmer det iväg de väljare som söker ett parti med en vision för framtiden.

Gruppen av väljare som lockas av folkhemsnostalgi är tillräckligt stor för ett litet nischparti som Sverigedemokraterna, men alldeles för få för att utgöra ett tillräckligt väljarunderlag för de större partierna. Min tolkning av Socialdemokraternas vikande stöd i opinionsundersökningarna under Håkan Juholts tid som partiordförande är att det inte bara handlade om hans svajiga ledarstil och medias hårda granskning av hans bostadsstöd, utan även om att hans flört med nostalgikerna stötte bort framtidsoptimisterna.

Ingen partiledare vill väl gå samma öde till mötes som Håkan Juholt. Så nästa gång Sverigedemokraterna går framåt i en opinionsundersökning hoppas jag att de övriga partierna i Riksdagen av ren självbevarelsedrift låter bli att flörta med den främlingsfientliga opinionen.