Mellan hopp och hopplöshet i Niger

av RetorikKalle

I byn Zakiré Zarma i Niger frodas både grönsaker och barn. Foto: Kalle Lindberg Röda KorsetGrönsaksodlingen ger framtidshopp i byn Zakiré Zarma i Niger. Foto: Kalle Lindberg

Är det meningsfullt att försöka hjälpa de barn som just nu riskerar att av hunger i Västafrika? Det är en fråga som Studio Etts reporter Anders Wennersten reser i ett reportage från hungerns Niger.

Wennersten beskriver hur en växande befolkning och en osäker nederbörd tenderar att göra matbristen kronisk. Han besöker en hälsoklinik och liknar arbetet med att försöka rädda livet på undernärda barn vid en Sisyfos sten som bara rullar ned så fort den baxats en bit.

För två månader sedan var jag själv i Niger. Precis som Anders Wennersten mötte jag mödrar som inte hade tillräckligt med mat att ge sina undernärda barn. Men jag såg också något annat. Jag såg att humanitära organisationer inte bara gör akuta insatser för att rädda liv, utan samtidigt arbetar långsiktigt för att stärka människors förutsättningar att klara sig igenom perioder av torka.

Medan Anders Wennersten mest verkar ha upplevt uppgivenhet pendlade mina intryck mellan hopplösheten i vetskapen att hungern hemsökt Niger så ofta att människors förmåga att klara sig genom ännu en period av torka utarmats och hoppfullheten i att med egna ögon se att det går att få den torra halvöknen att grönska.

Jag vet att man inte kan få med allt i ett reportage. Men genom de val Anders Wennersten gör passar hans reportage in i en berättelse om hur godhjärtade men naiva nordbor mot bättre vetande bistår hjälplösa afrikaner.

  • Wennersten rapporterar om svenskar som är i Afrika för att hjälpa afrikaner. Jag såg volontärer från Röda Korset i Niger hjälpa sina grannar.
  • Wennersten berättar att personalen på hälsokliniken förgäves försöker rädda livet på ett svårt undernärt barn. Jag besökte en by där kvinnorna fått hjälp att börja odla grönsaker och nu kunde ge sina barn en mer varierad och näringsrik kost.
  • Wennersten beskriver hur männen gett sig av för att söka arbete utomlands. Jag såg hur bybor fick betalt för att återta mark från öknen och på så sätt kunde köpa mat för att klara sig fram till nästa skörd och slapp överge sina åkrar.

Den berättelse som jag tog med mig hem från Niger handlar om ett folk som är vana vid hårda tider och har strategier för att klara sig genom dem, som delar med sig av det lilla de har, men som nu står inför en så svår situation att de behöver vår hjälp. Ju fler människoliv vi lyckas rädda nu, desto fler finns det som kan hjälpa till att få Niger att grönska när regnen äntligen kommer.

Advertisements