Loreen och Özz visar vägen i integrationsdebatten

av RetorikKalle

Veckans roligaste tweet kom, som så ofta, från Ali Esbati: ”Integrations-FAIL!! Icke-etniska svenskar misslyckas med lokaltidningsbesvikelselooken: http://bit.ly/JUN7lR

Och som så ofta följs skrattet av en insikt. Att anpassa sig till omgivningen är längt ifrån alltid något positivt.

I integrationsdebatten har det länge funnits två olika uppfattningar. Några tycker att nya svenskar ska anstränga sig för att passa in genom att försöka bli så lika gamla svenskar som möjligt. Andra tycker att vi alla tjänar på att nykomlingarna bevarar sina särdrag. Den första linjen brukar få etiketten assimilation och den andra mångfald.

Under årtionden har pendeln svängt fram och tillbaka mellan dessa ytterligheter för att på senare år luta allt mer åt assimilation. Jag tror dock att individualiseringen och medielogiken är på väg att få pendeln att svänga tillbaka till mångfald.

Individualiseringen är en stark trend. Alla ska vi bygga våra personliga varumärken. Det kan vi bara göra genom att sticka ut. Att anpassa sig till mängden är inget alternativ.

Personifiering är ett av kraven i medielogiken. Nyheter ska illustreras med personer. Och den som vill synas och höras måste kunna presentera en spännande berättelse om sig själv.

Loreen och Özz förväntas som artister leverera en spännande berättelse om sig själva. Då väljer de självfallet att lyfta fram det som gör dem unika.

Loreen berättar i en intervju med DN:s Hanna Fahl om hur hennes bakgrund gör att hon har lättare än andra svenskar att relatera till kampen för mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Och Özz Nûjen beskriver i en intervju med TV4:s Malou von Sivers hur han som vuxen tvingas ta itu med följderna av en barndom präglad av flykten från förtrycket i Turkiet.

Exempel som dessa visar varför pendeln kommer att svänga tillbaka mot mångfald. Dessutom är det ju roligare att vara den enda som ler än att vara en i mängden av dystra miner.

Annonser