Så tuktas en kulturdebatt

av RetorikKalle

De senaste dagarna har jag kommit att omvärdera pragmadialektiken, en skola inom den del av retoriken som sysslar med argumentationsanalys. Mitt avfärdande kom sig inte av det fåniga namnet, utan av riktningens ambition att förbättra världen med hjälp av retorik.

Jag tyckte att det var naivt att bygga upp ett helt system för att analysera argumentation utifrån idén att vi kan prata oss fram till en bättre värld om vi bara enas om reglerna för diskussionen. Istället för en teori för hur det ideala samtalet skulle föras sökte jag en teori som kunde förklara hur vi faktiskt pratar med varandra. Sedan kom den havererade debatten om kulturkonservatismen. Det sätt som debattörerna här talar förbi varandra fick mig att inse att det är dags att omvärdera pragmadialektiken.

Vi lever i en tid då många gamla sanningar omprövas. Med internet har vi dessutom fått både gemensamma forum där vi kan föra debatten och en kultur inriktad på kollektiv och oegennyttig problemlösning. Vi är inbegripna i en diskussion om vad som är fel och hur vi ska ändra på det, men det faktum att vi saknar regler för samtalet begränsar oss.

Visst behöver vi en argumentationsanalys som kan hjälpa oss att förstå hur andra argumenterar och hur vi själva bäst kan tala för vår sak. Men vi behöver också gemensamma regler för alla oss som vill föra ett konstruktivt samtal om hur vi skapar ett bättre samhälle. För vi vill ju åt samma håll. Även om vi är oense om var vi befinner oss och hur vi ska komma dit.

Ett enkelt sätt att förklara de regler för en konstruktiv dialog som pragmadialektiken ställer upp är att framhålla Isobel Hadley-Kamptz som en förebild. Vi borde alla följa hennes exempel och vara nyfikna på vad andra har att säga, försöka förstå vad de menar och aldrig avfärda någons åsikter på förhand, utan istället noggrannt syna vilka belägg de har för dem.

Ett lite mer omständigt sätt att hyfsa debatten är att uppmana alla deltagare att följa tre goda råd från pragmadialektikens skapare Frans van Eemeren och Rob Grootendorst:

  • Koncentrera dig på de skäl en person framför för sin ståndpunkt, inte de outtalade dito som du tror ligger till grund för den.
  • Använd bara faktaargument, det retoriken kallar logos, och undvik argument som bygger på din trovärdighet, ethos i retoriken, eller på känslor, pathos i retoriken.
  • Undvik fallacier, falska argument, som att exempelvis förklara en ståndpunkt för helig och säga att den därför inte får ifrågasättas, sätta din heder som garanti för att ståndpunkten är korrekt, eller påstå att en ståndpunkt är sann bara för att den har blivit framgångsrikt försvarad.
Advertisements