Så slipper Gunilla Carlsson ta ansvar för biståndet

av RetorikKalle

Gunilla Carlsson är en av Sveriges skickligaste berättare. Biståndsministern har lyckats extremt väl med att sprida sin berättelse om biståndet i Sverige. Den berättelsen sammanfattas i en mening i den notis från TT med rubriken ”Missnöje med resultatjakt” som Dagens Nyheter publicerar idag: ”Biståndsminister Gunilla Carlssons jakt på mätbara biståndsresultat kritiseras av biståndsorganisationerna.”

I Gunilla Carlssons berättelse är hon hjälten som slåss mot Sidas och biståndsorganisationernas ovilja att effektivisera biståndet. All kritik som de senare för fram mot ministern bekräftar bara berättelsens giltighet. Så även i notisen från TT där Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin citeras: ”Jag är förvånad över att man (UD) ruschar igenom det här”.

Kommentaren var inte, som man skulle kunna tro av rubriken, kritik mot att biståndsministern vill se ett starkare fokus på resultat i biståndet. Istället rörde den det faktum att biståndsorganisationerna bara får två veckor på sig att lämna synpunkter på Utrikesdepartementets pågående arbetet med en biståndspolitisk plattform.

Vad som inte heller ryms i den nioradiga notisen är det sammanhang i vilket Elisabeth Dahlin fällde kommentaren. Igår var Rädda Barnen och andra biståndsorganisationer inbjudna till ett möte med ministerns statssekreterare Hanna Hellquist för att diskutera vad regeringens nya biståndspolitiska plattform ska innehålla.

Statssekreteraren förklarade att hon ville ha hjälp av organisationerna att städa bland alla riktlinjer som reglerar biståndet. Att hon inte var särskilt intresserad av deras kunskaper om och synpunkter på biståndet behövde hon inte säga. Det framgick med all önskvärd tydlighet av upplägget för mötet. Först en och en halv timmes dragning av statssekreteraren. Sedan en halvtimme då de tvåhundra representanterna från biståndsorganisationerna fick ställa frågor.

Samma fördelning av ordet gäller även när berättelsen om biståndet formuleras. Så länge biståndsorganisationerna inte kan mäta sig med Gunilla Carlsson i konsten att formulera en enkel och slagkraftig berättelse kommer ministern få fortsätta framträda i rollen som den orädde kritikern, trots att hon sedan sex år har det yttersta ansvaret för Sveriges bistånd.

Det mesta av biståndsorganisationernas kritik av regeringens biståndspolitik förstärker bara biståndsministerns berättelse. Det gäller såväl kritiken mot ministerns fokus på resultat, som får organisationerna att framstå som bakåtsträvare, som försvaret av informationsbidragen vilket får dem att framstå som försvarare av särintressen. Biståndsorganisationerna behöver formulera en berättelse där de är hjältarna som försvarar ett viktigt allmänintresse.