Så kan KD, C och V klara fyraprocentsspärren

av RetorikKalle

Under valkampanjen inför riksdagsvalet i Sverige 2010 arbetade jag som pressekreterare för Vänsterpartiet. En vanlig synpunkt från journalister och bloggare som kommenterade valrörelsen var att partierna inte lyckades formulera en berättelse som förklarade för väljarna vad de ville åstadkomma. Jag uppfattade den underförstådda premissen, att partierna bör kunna leverera en berättelse, som relevant eftersom det är genom de historier vi berättar och hör berättas som vi gör både våra egna erfarenheter och det samhälle vi lever i begripligt.

Efter valet skrev jag en uppsats i Retorik där jag jämförde partiernas valfilmer för att se om partierna var olika bra på att leverera berättelser. Jag fann att merparten av partierna hade problem med att formulera en berättelse som kunde mobilisera väljarna. Problemen handlade framförallt om konflikt, trovärdighet och motivation. Utan konflikt blir det ingen berättelse, ett starkt ethos är nödvändigt om berättaren ska vara trovärdig och berättelser får inte störas av andra berättelser om de ska kunna mobilisera.

Ett exempel är Kristdemokraterna, vars berättelse handlar om att partiet vill ha ett mänskligare Sverige utan själviskhet och hänsynslöshet. Kristdemokraterna uppfattar sig som en grupp som avvisar rävspel, personangrepp och käbbel, medan omgivningen uppfattar dem som allt annat än samförståndsinriktade. För att partiets ställningstagande för ett mänskligare Sverige ska framstå som trovärdigt måste dock även väljarna uppfatta att partiet och dess företrädare står över den girighet och egoism som präglar dagens samhälle. Så är inte fallet.

Om man jämför vilka partier som nu har problem med att hålla sig ovanför fyraprocentsspärren och vilka partier som misslyckades med att leverera fungerande berättelser i sina filmer finner man ett samband. Förklaringen till sambandet kan vara det faktum att partiernas förmåga att svara mot kraven på en bra berättare, en bra berättelse och ett bra mottagande till stor del visar deras förmåga att göra just det som krävs för att nå framgång i opinionen, nämligen att föra fram politiska förslag som angriper problem väljarna uppfattar som viktiga och presentera dem med hjälp av argument baserade på väljarnas bild av verkligheten.

Min slutsats av Ipsos opinionsundersökning är  att Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centern behöver formulera en fungerande berättelse för att klara fyraprocentsspärren i nästa val.