Dags för linje 3:s anhängare att sluta dagdrömma

av RetorikKalle

En del dagdrömmer om hur livet kunde ha tett sig om de haft vett eller mod att välja en annan väg vid ett avgörande vägskäl. De föreställer sig hur ljuvt livet skulle ha varit om de bara fullföljt sin utbildning, flyttat till Paris eller talat ut med sina föräldrar innan det plötsligt visade sig vara för sent.

Själv dagdrömmer jag om hur Sveriges industri hade kunnat se ut om linje tre vunnit kärnkraftsomröstningen. Jag drömmer om ett land där vi inte satsat miljarder på ett stridsflygplan ingen vill ha, utan istället sett till att bli världsledande inom sol-, vind– och vågkraft.

Kanske är det inte för sent trots allt. Paris finns kvar och det gör även solen, vinden och vågorna. Enligt Naturskyddsföreningen finns det fortfarande möjlighet att lägga om Sveriges energipolitik.

Den som ännu sörjer resultatet i kärnkraftsomröstningen får trösta sig med att det två decennier senare blev ett nej till EMU. Det resultatet är nog även många av de mest envetna ja-anhängarna glada åt idag. Nejet till EMU visar även hur relationen mellan väljare och makthavare förändrats.

I båda folkomröstningarna hade ja-sidan både en större budget och fler tunga namn på sin sida. Argumentationen såg också likadan ut. Den gick ut på att förklara att folkomröstningen rörde något väldigt komplicerat och att väljarna borde lita på att de stora partiernas företrädare som satt sig in i frågan kunde avgöra vad som var bäst för Sverige.

Retoriken delar upp argument i tre kategorier utifrån vad de baseras på. Ethos, eller avsändarens trovärdighet, pathos, eller känslor, samt logos, eller fakta. I debatten inför de bägge folkomröstningarna använde sig ja-anhängarna så gott som uteslutande av ethos-argument.

1980 funkade den argumentationen fortfarande, men 2003 hade väljarnas tilltro till sin egen förmåga att fatta beslut ökat så pass att tunga namn och en stor kampanjbudget inte längre var tillräckligt för att ta hem segern.

En slutsats av detta är att det inte längre går att vinna en politisk strid enbart genom att förlita sig på sitt ethos. En annan slutsats är att det lär dröja innan de stora partierna återigen bestämmer sig för att låta folket avgöra en stor politisk stridsfråga i en folkomröstning.

Annonser