Så avväpnar Göran Hägglund vänstern

av RetorikKalle

Om man som jag är intresserad av hur berättelsers ideologiska funktion så är myten om Sankt Göran och draken intressant på flera sätt. Kampen mellan riddaren och draken är ett tydligt exempel på hur myter arbetar med symboler. Myten illustrerar kampen mellan det goda och det onda. I den kristna traditionen är Sankt Göran en symbol för Jesus, medan draken symboliserar djävulen.

Men myten om drakdödaren är också ett bra exempel på hur myter förändras över tid. I en tidig version dör riddaren martyrdöden efter att ha försökt omvända kungens hustru till kristendomen. I en senare version slutar sagan istället med att Sankt Göran får gifta sig med prinsessan som han räddat.

Än intressantare är att myten om Sankt Göran och draken illustrerar den ständigt pågående kampen om kontrollen över berättelser. Sankt Göran och draken härstammar från utdöda religioners myter om drakdödande. Den kristna kyrkan tvingades mot sin vilja införliva myten i sin samling av berättelser genom att kanonisera Sankt Göran.

Detta visar att det inte alltid är så att makthavare har kontrollen över de berättelser vi omger oss med. För att återta kontrollen kan de därför tvingas assimilera en liten berättelse som inte helt stämmer överens med deras egna stora berättelse.

Denna förmåga att assimilera är viktig. På det sättet kan politiker dels oskadliggöra hotande sociala rörelser och dels genomdriva en omtolkning av händelser så att de tolkas enligt en mall som passar de egna motiven.

De politiker som förstår sig på att använda berättelser för sitt eget syfte försöker inte lansera en ny stor berättelse om vår tid och de utmaningar vi står inför. Istället är de uppmärksamma på alla små berättelser om vår tid och ser till att använda sig av dem. Det kan ske antingen genom att omtolka dem så att de passar i en redan existerande stor berättelse eller genom att assimilera dem som de är och då istället anpassa den egna stora berättelsen så att den passar till de nya små berättelserna.

Detta är just vad Göran Hägglund gör när han ger sig in i debatten om klass och klasshat. Genom att erkänna att vi lever i ett klassamhälle utmanar han vänsterns monopol på att uttolka vad klassamhället är och hur vi ska förhålla oss till det.

I Göran Hägglunds berättelse om den egna klassresan är han precis som mytens Sankt Göran en gestalt som drivs av moral och ansvarskänsla. Men medam riddaren hämtade sina höga ideal i riddareden så hävdar Göran Hägglund att han hämtar sina kristdemokratiska ideal från den arbetarklassmoral han växte upp med i barndomens brukssamhälle.

Annonser