Åsa Romson och Gustav Fridolin skapar förvirring

av RetorikKalle

Politiker får, precis som alla vi andra, räkna med att människor använder deras handlingar för att förstå vilka de är och vad de vill. Skillnaden är att politiker är så mycket mer påpassade än vi andra. En politiker är aldrig bara privatperson. Alla val en politiker gör i livet kommer omvärlden att syna för att förstå vad politikern och dennes parti vill, för att se om göranden och tyckanden stämmer överens och för att avgöra om handlingarna motsvarar vad man kan vänta sig av en politiker.

När Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson tidigare tackade nej till uppdraget som riksdagsledamöter för att istället jobba som lärare respektive doktorera, visade de för oss väljare att Miljöpartiet menar allvar med att de anser att politiken inte ska vara ett uppdrag på livstid.

När Fridolin nu väljer att vara pappaledig visar han på samma sätt att Miljöpartiet inte bara pratar om fördelarna med att mammor och pappor delar på föräldraledigheten. Och när Åsa Romson före sommaren disputerade höjde hon den genomsnittliga utbildningsnivån bland Sveriges partiledare och visade att Miljöpartister bygger sina åsikter på gedigna kunskaper.

Vi använder politikers handlingar för att kontrollera ifall den dominerande berättelsen om politiker stämmer, eller om vi måste ompröva den. Denna berättelse säger att politiker aldrig haft ett vanligt jobb och att de ständigt strävar efter mer makt. Politiker som likt Fridolin och Romson handlar på tvärs mot denna mall kan därför skapa oreda i våra föreställningar. Vi tvingas att antingen förändra vår bild av vad politiker är, eller att se de politiker som bryter mot mallen som något annat än politiker.

Advertisements