Därför har vi svårt att förstå vad som händer i Ukraina

av RetorikKalle

När Ukrainas president Janukovytj störtades såg det ut som ännu ett exempel på hur folkliga protester får en diktator på fall. Men utvecklingen i Ukraina visar att denna populära berättelse om konflikten mellan demokrati och diktatur stämmer dåligt med verkligheten. Berättelsen om ett demokratiälskande folk som står enat mot en maktfullkomlig diktator är alldeles för svartvit för att kunna fånga verklighetens gråskalor.

Samma sak gäller utvecklingen i Venezuela, där stora folkmassor kräver president Maduros avgång, och i Thailand, där kravet från demonstranter och ockupanter är att premiärminister Shinawatra ska avsäga sig makten. I inget av dessa tre länder kan man påstå att ledarna är diktatorer, eftersom de nått sina positioner genom att vinna val. Inte heller kan man säga att de har hela folket emot sig. Snarare är dessa länders befolkningar uppdelade i två nästan lika stora delar, där den ena stöder ledaren och den andra vill se hen avsatt.

Problemet när vi försöker förstå det som händer i vår omvärld med hjälp av en etablerad berättelse är att vi tenderar att bortse från de omständigheter som inte stämmer överens med berättelsen. Vi blundar för att flera av de nya ministrarna i Ukraina är högerextremister. Vi ser inte att Maduro har brett stöd bland de fattiga i sitt land, eller att de som protesterar i Thailand vill ersätta en folkvald premiärminister med en självutnämnd ledare.

Lika fel blir det förstås när en del vänder på bilden och beskriver Janukovytj som en ledare med självklar legitimitet och påstår att alla som protesterar mot honom är CIA-agenter. För även den beskrivningen bygger ju på en förenklad bild där den ena sidan är god och den andra ond. Och på en uppfattning om att vi enkelt kan dela upp nationer i demokratier och diktaturer utan några gråskalor där emellan.

Kanske är det så att vi inte vill se att utvecklingen i Ukraina, Venezuela och Thailand visar på briserna i den modell för demokratiskt styre som vi ser som överlägsen. Att det recept vi i väst försökt pracka på alla andra inte passar överallt. Att det allt för ofta leder till våldsamma strider mellan partier baserade på etnicitet, religion eller språk snarare än åsikter. För alla tre länderna är ju exempel på hur majoritetsstyre inte är okomplicerat när minoriteten är väldigt stor. Särskilt tydligt blir det i Ukraina där åsiktsskillnaderna till stor del sammanfaller med skillnader i modersmål.

Annonser