Nyttan av att läsa om sin barndoms favoritböcker

av RetorikKalle

Beskow

Mina föräldrar läste för mig och mina syskon när jag var liten. Min mamma brukar berätta om hur jag yttrade min första mening i samband med en av dessa lässtunder. Efter att ha försvunnit från läsningen av en av Elsa Beskows sagor så dök jag upp igen med ett Tintin-album under armen och sa: ”Här kommer jag med en bok till.”

Det föll sig naturligt för mig att fortsätta familjetraditionen när jag själv fick barn att läsa för. Nu när det var min tur att läsa högt uppfattade jag plötsligt nya sidor hos mina gamla favoritböcker. Det var den bakomliggande ideologin som med ens framträdde. Ibland övertydligt, som när Elsa Beskow skildrar hur de ohyfsade trasproletära ogräsen hotar den småborgerliga idyllen bland nyttoväxterna i grönsakslandet. Ibland mer subtilt som när Astrid Lindgren berättar om en stackars grekisk affärsinnehavare på Bråkmakargatan som aldrig kan känna sig hemma i Sverige utan gör bäst i att återvända hem.

Till en början var detta bara något jag själv lade märke till. Men efter några år blev lässtunderna till mediekritiska diskussioner om hur JRR Tolkien och CS Lewis ger de grymma och opålitliga folkslagen i sina sagor arabiska drag och Enid Blyton i sina femböcker gång på gång slår fast att zigenare, fransmän och andra ickebrittiska element inte går att lita på.

För mig visar detta på nyttan av omläsning. Varje gång vi läser om en bok gör vi det med nya erfarenheter i bagaget. På så sätt kan vi upptäcka sånt som vi missade vid den första läsningen och förstå sånt som vi inte greppade då.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Advertisements