Uppsatsens form är lika viktig som dess innehåll

av RetorikKalle

Ett vanligt råd på kurser i kreativt skrivande är att man ska läsa mycket för att få inspiration till sitt eget skrivande. Det rådet är lika tillämpbart på uppsatsskrivande. Alla som skriver uppsats läser förstås en massa böcker på jakt efter fakta och teorier som man kan referera till i den egna uppsatsen. Men det är lätt hänt att man under läsningen är alltför fokuserad på vad författarna säger för att märka hur de för fram sitt budskap. Jag menar att det är minst lika viktigt att vara uppmärksam på formen som på innehållet. För en stor del av arbetet med uppsatsskrivandet är ju att hitta en fungerande form för texten. Och den som lägger märke till vilken form andra skribenter använder har stor nytta av det i sitt eget uppsatsskrivande.

Jag skriver just nu en masteruppsats i retorik. Den handlar om hur vi använder bilder för att skapa vår värld. Närmare bestämt om hur högern och vänstern på 1970-talet använde karikatyrer för att konstruera sin självbild i kontrast till socialdemokraterna. Inför uppsatsen läste jag en hel del böcker och artiklar om mitt ämne. Under läsningen antecknade jag både författarnas slutsatser och de associationer texterna väckte. Men när jag sedan satt där med alla mina anteckningar insåg jag att jag behövde gå tillbaka till texterna igen för att se hur författarna presenterade sina rön. Jag valde ut tre texter jag uppskattade och undersökte hur författarna gick till väga för att övertyga mig om att de hade något viktigt att säga om hur bilder påverkar oss.

Den första texten var Robert Hariman & John Louis Lucaites bok No Caption Needed om några kända nyhetsfotografier. Hariman och Lucaites beskriver på bara några rader bilden av den vietnamesiska flickan som springer undan Napalmanfallet. De tillåter sig att tolka redan i beskrivningen när de säger att soldaterna i bakgrunden verkar röra sig långsamt.

Genom att använda mig av samma teknik kan jag undvika långa detaljerade beskrivningar av de bilder jag analyserar i uppsatsen. På så sätt får jag bättre flyt i min text.

Den andra texten var W. J. Thomas Mitchells bok What do pictures want? om vår rädsla för bilders makt att påverka. Mitchell ger oss namnet på konstnären bakom rekryteringsaffischen med texten ”I WANT YOU FOR U.S. ARMY” och även berättelsen om hur gestalten på affischen kom att kallas Uncle Sam.

Jag kan på samma sätt börja varje analys av en enskild bild genom att beskriva den bildens specifika kontext för att sedan ge en väldigt kort beskrivning av själva bilden och först därefter närmare beskriva bildens olika delar och deras betydelse. Det upplägget gör det lättare för läsaren att följa mina tankegångar.

Den tredje texten var Vikki Bells artikel Omvänt förbrytarporträtt i tidskriften Glänta om ett av de fotografier militären i Argentina tog av sina offer innan de dödade dem. Vicki Bell diskuterar vilken funktion bilden fyller och vilket förklaringsvärde berättelsen om dess tillkomst har. Hon presenterar löpande andras teorier och använder dem för att diskutera hur vi ska se på bildens betydelse.

En vanlig form i uppsatser är att först presentera teorierna och sedan analysera materialet. Genom att istället göra som Vikki Bell och låta en del av teorierna komma in först när de behövs i analysen kan jag se till att min text blir mer dynamisk.

Något som är gemensamt för de tre texterna är att författarna använder flera andra bilder för att belysa en bild de analyserar. Jag kan använda den tekniken genom att skildra kontexten utifrån ett antal kända bilder från den tid jag skriver om, skiftet mellan 1970- och 80-tal.

Alla tre författarna berättar också mycket om hur bilderna blir till och sprids. På samma sätt behöver jag tala om vem som tog bilden av Transports ordförande Hans Ericson på solsemester på Kanarieöarna, hur den spreds och vilken betydelse den fick i valet 1976.

Precis som en skönlitterär författare behöver jobba på att hitta den rätta formen för att förmedla sin berättelse, måste jag när jag skriver uppsats anstränga mig för att hitta en form som gör det så enkelt som möjligt för läsaren att ta till sig mina påståenden. Då är det inget fel i att studera mästarna för att se hur de bär sig åt.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Advertisements