Att väcka rätt känsla hos publiken

av RetorikKalle

The_Man_Made_Mad_with_Fear_by_Gustave_CorbetMan som blivit galen av rädsla, av Gustave Corbet

I politik är det viktigt att väcka känslor. Men det är inte nog. Man måste också väcka rätt känsla. Ilska och ångest är två skilda känslor med helt olika konsekvenser. Ilska känner vi inför något vi kan påverka, som exempelvis en orättvisa. Ångest inför något vi saknar makt att påverka. Rädslan får oss att underskatta riskerna med en handling och gör oss mer benägna att acceptera dem. Ångest ger motsatt effekt i båda dessa avseenden.

Det gäller därför att beskriva ett samhällsproblem på ett sätt som väcker ilska. Ett vanligt sätt är att säga att något är orättvist. Att vietnamesiska bärplockare och pakistanska diskare som rest till Sverige inte får den lön som de utlovats är exempelvis något de allra flesta uppfattar som orättvist.

När det handlar om riktigt stora utmaningar för samhället, som segregation och diskriminering, kan ett alternativ kan vara att bryta ned ett problem i flera delar så att varje del utgör ett nåbart mål. Att en romsk kvinna inte får äta frukost på Hotel Sheraton i Stockholm är en orättvisa som väcker ilska. Men det är också något som vi tror att vi kan ändra på. Den flera hundra år gamla systematiska diskrimineringen av romer i hela Europa framstår däremot som mycket svårare att få slut på. När vi tänker på vad den fört med sig av förintelseläger och tvångssteriliseringar så väcker det snarare ångest än ilska.

Vi känner ångest över klimathotet och det hindrar oss från att handla. Men vi känner ilska inför sådant som att förskolebarn får knäckebröd och vatten till frukost eller att sjuka utförsäkras, vilket gör oss villiga att handla. Det gäller därför att framställa det samhällsproblem som du vill rikta ljuset mot på ett sätt som väcker ilska istället för ångest.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Annonser