Var går gränsen mellan sanning och lögn?

av RetorikKalle

Vad får vi använda retorik till? När övergår vårt bruk av retoriska tekniker från att vara övertalning till att bli manipulation. Var går gränsen mellan sanning och lögn? Det är frågor alla vi som använder oss av retorik behöver fundera över. För retoriken ger oss oanade krafter och den som är stark måste som bekant också vara snäll.

Själv tycker jag att det är okej att framhäva en aspekt av en fråga och samtidigt förtiga andra, men att det inte är okej att konstruera falska orsakssamband genom att framhäva en mindre viktig orsak och förtiga de viktiga. Låt mig ta skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer som exempel.

Det är okej att som Göran Hägglund välja att bara prata om vad ökade gåvor betyder för den privat finansierade välgörenheten och inte berätta vad de minskade skatteintäkterna innebär för den offentligt välfärden. Däremot är det inte okej att han enbart nämner det som talar för att skattreduktionen lett till ökade gåvor och förtiger det som talar emot.

Samtidigt innehåller ju varje resonemang förenklingar. Verkligheten är helt enkelt så komplex att vi måste välja bort saker när vi beskriver den. I mitt blogginlägg om hur Göran Hägglund slirar på sanningen nämnde jag exempelvis att antalet organisationer som Skatteverket godkänt i systemet för skatteavdrag ökat snabbare än både antalet givare och summan av gåvor. Men jag sa inget om hur stora organisationer det var fråga om. Ifall det är så att alla organisationer som samlade in mycket pengar blev godkända redan 2012 så kan ju inte ökningen av antalet godkända organisationer förklara någon större del av ökningen av det samlade gåvobeloppet.

Trots att jag kan idka självkritik och hävda att jag kanske borde ha jämfört storleken på de organisationer som godkändes 2012 respektive 2013, så tycker jag att mitt blogginlägg höll sig på rätt sida om gränsen mellan sanning och lögn. Det som avgör för mig är nämligen det samlade intrycket. Att jag inte tog med en aspekt som hade kunnat tala till Göran Hägglunds fördel är okej om jag samtidigt inte tagit med allt som talar emot honom.

Jag har ju tillexempel inte tagit med det faktum att en verklig utvärdering av gåvoavdragets effekter måste väga fördelarna i form av ökade gåvor mot förlusterna i form av minskade skatteintäkter. Om det visar sig att skatteavdraget bara i liten utsträckning bidragit till ökade gåvor så blir ju varje extra krona i gåvor väldigt dyr i form av minskade skatteintäkter.

En sådan utvärdering får vi återkomma till när det finns statistisk för 2013 att tillgå. Men då uppstår genast nästa svårighet. Hur ska vi veta vad av förändringen i givandet som beror på skattereduktionen och vad som beror på andra saker som utvecklingen för hushållens privatekonomi eller insamlingsorganisationernas marknadsföring.

En helt objektiv och heltäckande skildring är därför ett ouppnåeligt mål. Vi får nöja oss med att sträva efter en balanserad skildring.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Annonser