Nya och gamla folkrörelser kompletterar varandra

av RetorikKalle

Bostadsbristen och boendesegregationen är stora politiska frågor i Göteborg, precis som på många andra håll. Det märks i uppmärksamheten för Okidoki arkitekter som visat att det går att bygga billiga bostäder utan att tumma på byggreglerna. Och det märks i den kamp som de boende på Pennygången för mot lyxrenoveringar.

Hyresgästföreningen i Göteborg ordnade idag en workshop med titeln En stad – Vår stad. Forskare, värdar, organisationsmänniskor, kommunfolk och arkitekter diskuterade vad de tillsammans kan göra åt segregationen. Själv deltog jag som moderator.

Professorn i socialt arbete Ove Sernhede talade om den svenska efterkrigstidens ambition att bygga ett samhälle som håller ihop. En vision som växte fram ur insikten att andra världskriget var resultatet av att klyftorna i samhället tillåtits växa och skapa politisk extremism. En utveckling som man under decennierna efter kriget ville undvika.

Sociologiprofessorn Håkan Thörn påpekade att förändringar i politiken inte kommer till stånd utan mobilisering. Förr var folkrörelser den dominerande organisationsformen för dessa mobiliseringar. Sedan kom nätverken. Då trodde många att folkrörelserna spelat ut sin roll. Men nätverken visade sig ha både styrkor och svagheter. De var snabbrörliga men också sårbara. Vad vi ser sedan 5-10 år tillbaka är att de gamla folkrörelserna revitaliseras.

Gamla folkrörelser kan bidra med stadga, kontinuitet och resurser. På så sätt kompletterar gamla och nya rörelser varandra. Etablerade folkrörelser som Hyresgästföreningen kan spela en viktig roll om de är lyhörda för spontana initiativ.

Malin Breitner, verksamhetsutvecklare på Röda Korset, pratade om att lärdomen från organisationens arbete i storstädernas förorter är att ödmjukhet är avgörande. Etablerade organisationer kan spela en viktig roll när de lyssnar på och involverar invånarna. Abdi Abdikadir, förtroendevald i Hyresgästföreningen, pratade om sina erfarenheter från Biskopsgården. När engagemanget kommer underifrån kan det leva kvar även när projektpengarna är slut.

Problem som bostadsbrist och boendesegregation kan verka oöverstigliga. Men vad är det egentligen som hindrar oss från att återta ambitionen att bygga ett samhälle som håller ihop? Varför varför skulle det vara omöjligt att bygga bra och billiga bostäder åt alla i alla delar av våra städer om den politiska viljan finns? På vägen finns det gott om goda exempel som vi kan inspireras av. Exempel på hur man kan bygga och renovera utan att det blir jättedyrt. Och exempel på hur de boendes eget engagemang kan kopplas till den mobiliserande kraften i nya och gamla folkrörelser.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Advertisements