SD:s berättelse förvandlar maktlösa till aktörer

av RetorikKalle

Berättelser fyller det existentiella behovet av att ge oss huvudrollen i våra liv. I våra dagdrömmar och i historierna vi berättar är det vi som spelar huvudrollen. Detta gäller även för grupper. På så sätt är storytelling en strategi för maktlösa att förvandla sig själva från offer till aktörer.

Sverigedemokraterna har förstått att drivkraften bakom historieberättande är att förvandla sig själv både som individ och som del av ett kollektiv från oviktig till viktig. De har skaffat sig en berättelse som gör det möjligt för partiets väljare att se på sig själva som försvarare av det svenska folkhemmet istället för globaliseringens förlorare.

Om detta är en av förklaringarna till SD:s framgångar så blir det ju intressant att se om andra partiers berättelser kan fylla samma funktion. Vänsterpartiet är precis som Sverigedemokraterna ett parti med många väljare bland dem som förlorat på de senaste decenniernas politik. Både SD och V har exempelvis många väljare som bor i hyresrätt. Medan de som äger sin bostad blivit rika på värdestegringen, har hyresgästerna fått vara med och betala deras ROT-avdrag och ränteavdrag.

Båda partierna har också en berättelse om hur ett vi blivit berövat något av ett de. I Sverigedemokraternas fall är det vi svenskar som berövats vårt land av politikerna som tillåtit en invandring som förändrat landet. I Vänsterpartiets version är det vi medborgare som berövats vår välfärd av politiker som sålt ut den till utlandsägda riskkapitalföretag. Denna likhet mellan SD:s och V:s berättelser innebär att även V:s berättelse erbjuder maktlösa möjligheten att se sig själva i ett nytt ljus. Det är denna potential som Vänsterpartiet förverkligar när de går till val med parollen Inte till salu. Berättelsen om att vår gemensamma välfärd inte är till salu gör det möjligt för Vänsterpartiets väljare att se sig som försvarare av folkhemmet.

Vänsterpartiet erbjuder alltså precis som Sverigedemokraterna en berättelse som dels förvandlar maktlösa till försvarare av det positivt laddade begreppet folkhemmet och dels innebär möjligheten att identifiera sig med ett vi som hotas av ett de. Nu är frågan vilken laddning i begreppet folkhemmet som är starkast – svenskheten eller välfärden – och vilket hot mot det som väljarna uppfattar som mest överhängande – invandringen eller privatiseringarna?

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Advertisements