Så borde Löfven svara på frågorna om samarbete

av RetorikKalle

När Reinfeldt angriper Löfven för att han inte har något färdigt regeringsunderlag, så är det ett angrepp på Löfvens karaktär eller ethos. Underförstått i Reinfeldts angrepp finns två påståenden. Dels att förmågan att samla ett regeringsunderlag är en viktig egenskap när väljarna ska bestämma vem de ska rösta på. Och dels att Reinfeldt visat att han besitter denna egenskap, medan Löfven hittills inte gett prov på den.

I de senaste valrörelserna har ethos blivit allt viktigare. Reinfeldt vann mot Persson genom att utmåla honom som trött och nöjd. Och han vann mot Sahlin genom att beskriva henne som slarvig och oansvarig. Samtidigt skapade han en bild av sig själv som motsatsen till allt detta; energisk, hungrig, noggrann och ansvarstagande.

Denna nya tyngd för politikers personliga kvaliteter är egentligen inte särskilt konstig. Inom retoriken har man länge förstått hur viktigt ethos är för våra beslut. Den grekiske filosofen Aristoteles hävdade att ethos har tre dimensioner; fronesis, förståndighet eller klokhet, arete, god karaktär/dygd och eunoia, välvilja/intention.

Denna uppdelning ger sken av att ethos är något objektivt och oföränderligt. Men den beskrivning Aristoteles gav av vad ethos innehåller är ingen objektiv sanning, utan en uppfattning präglad av den tid och miljö där han verkade. I andra tider och på andra platser kan ethos ha ett annat innehåll. Och det är den som befinner sig i överläge som är fri att avgöra vilken aspekt av ethos som är viktig.

Det är så överklassen håller avståndet till underklassen. Om de som är i överläge bestämmer att bildning är viktigt och de som är i underläge sedan lyckas skaffa sig bildning kan de ändra spelreglerna genom att istället hävda att det är exempelvis självkontroll som räknas.

Nu har Reinfeldt bestämt att samarbetsförmåga är viktigt. Det tvingas Löfven förhålla sig till. Men Löfven är inte utan manöverutrymme. Hittills har han försökt tona ned betydelsen av samarbetsförmåga genom att istället prata om politikens innehåll. Det har inte fungerat. Han har också försökt angripa Reinfeldts samarbetsförmåga genom att fråga vem Reinfeldt ska samarbeta med efter valet. Det har inte heller fungerat.

Det finns dock en sak som Löfven inte provat än. Och det är att definiera om vad samarbetsförmåga innebär. Varför skulle det viktiga vara att visa att man kan samarbeta med småpartier som ingen vet om de klarar 4%-spärren? Det finns ju mycket viktigare aktörer i samhället, som arbetsmarknadens parter till exempel. Löfven kan hävda att han som tidigare fackföreningsledare visat prov på att kunna samarbeta med både LO och SAF. På så vis förvandlar han också sin svaghet, att han saknar regeringserfarenhet, till en styrka.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Annonser