Vad har en uppsats och en motion gemensamt?

av RetorikKalle

Jag delar min tid mellan arbetet som politisk sekreterare för Vänsterpartiet i Riksdagen och studierna i retorik. Det är en bra kombination. I arbetet har jag nytta av den argumentationsteknik jag lär mig i retorikstudierna och i studierna får jag möjlighet att reflektera över det som händer i politiken. Min B-uppsats handlade om snackisar och min C-uppsats om valfilmer. Nu skriver jag på min masteruppsats och slås av att det finns en hel del likheter mellan att skriva en uppsats och en riksdagsmotion.

Både uppsatser och motioner är argumenterande texter. Det gäller att bygga upp texten som en argumentation där läsaren kan följa med i resonemanget. Inget led i argumentationen ska vara underförstått eller outtalat. Därför är det viktigt att kontrollera att man inte hoppat över något tankeled. I en uppsats och en längre motion kan man använda styckerubrikerna som en sammanfattning av argumentationen. På så sätt får läsaren redan i innehållsförteckningen ett grepp om hur texten rör sig fram från problemet till lösningen. Det är också viktigt att läsaren kan se vad man har för belägg för sina påståenden. Därför är det nödvändigt att gå igenom det man skrivit och kontrollera att man hänvisar till en källa varje gång man påstår att något förhåller sig på ett visst sätt.

När man korrekturläser en motion så kollar man extra noga på klämmar, skrivningar i brödtexten, och yrkanden, förslag till riksdagsbeslut. Det får inte finnas någon kläm i brödtexten som inte hör ihop med ett yrkande och inte heller ett yrkande som står ensamt utan någon kläm i brödtexten som syftar på det. På samma sätt behöver man korrekturläsa sin uppsats. Det gäller att kolla att slutsatserna svarar på forskningsfrågan, att allt man nämner i teoridelen verkligen används i analysdelen, så att ingen analys hänger i luften utan förankring i teorin och ingen teori nämns utan att sedan användas.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Annonser