Rödgröna samarbetet liknade Game of thrones

av RetorikKalle

Aron Etzlers skildrar i sin bok Reinfeldteffekten spelet inför det rödgröna valsamarbetet 2010 som om det var en scen ur Game of thrones. Det är en spännande skildring av hur det politiska spelet, precis som spelet om järntronen, handlar om förmågan att förutse de andra spelarnas nästa drag och spela sina kort rätt.

När det rödgröna samarbetet bildades inför valet 2010 var det, om man får tro Aron Etzlers källor, Vänsterpartiets dåvarande informationschef Jenny Lindahl Persson som såg till att Lars Ohly gjorde det bästa av de kort han hade på hand. Samtidigt misslyckades Socialdemokraternas stabschef Stefan Stern med sitt uppdrag. Därför hade Mona Sahlin inte koll på de andra aktörernas planer i maktspelet. Enligt Etzler blev Mona Sahlin förvånad dels över att Vänsterpartiet sa sig vilja vara med i det rödgröna samarbetet, även när hon förklarat att de inte var välkomna, och dels över att partivänstern och LO inte godtog att hon lämnade Vänsterpartiet utanför:

”Vänsterpartiet hade aldrig förut sagt ja när man slängt igen dörren i deras ansikte. Den socialdemokratiska vänstern hade aldrig tidigare försökt rädda dem. Däri låg det historiskt nya.”

Även i diskussionen inför årets val har Vänsterpartiet visat att de förstår sig på det politiska spelet. Inte minst gäller det diskussionen om vem som ska samarbeta med vem efter valet. Jonas Sjöstedt har gång på gång förklarat att en röst på Vänsterpartiet är den enda garantin för att inte rösta in ett borgerligt parti i regeringen.

Men de riktigt intressanta turerna kring vem som ska samarbeta med vem lär komma först efter valet. Då kan vi åter få se ett rackarspel värdigt Game of thrones. En situation där varken alliansen eller de rödgröna får egen majoritet öppnar två möjliga vägar. Antingen låter Reinfeldt eller Löfven sin huvudmotståndare regera i minoritet. Eller så lyckas någon av dem locka över ett eller flera partier från motståndarsidan till sitt regeringsalternativ och på så sätt skapa en egen majoritet.

Problemet med att delta i en blocköverskridande regering är att de som lämnar sitt block får tampas med besvikna väljare. Ett sätt att minska detta missnöje kan vara att först skapa en utdragen situation av politisk osäkerhet. Ett läge där ingen ser ut att kunna få ihop en majoritetsregering kan skapa ekonomisk osäkerhet. Då, när Sverige verkar vara hotat, sjunker plötsligt priset för att lämna sitt block för en blocköverskridande regering. Då kan Gustav Fridolin, Annie Lööf, Jan Björklund eller Åsa Romson istället för att framstå som förrädare som överger sitt block, axla rollen som Sveriges frälsare.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Advertisements