Nya moderaternas akilleshäl

av RetorikKalle

Det går inget vidare för regeringen i opinionsundersökningarna. En förklaring kan vara att samma marknadsföringsmetoder som banade väg för valsegrarna 2006 och 2010 nu får negativa effekter.

En risk med att låta politisk marknadsföring dominera är att man ser väljarna som tvålkonsumenter, som genom ett budskap ska fås att rösta på partiet i nästa val, och därmed missar relationsbygget som ska få dem att se partiet som sina företrädare som är beredda att lyssna och inte bara föra ut ett budskap.

Schlingmann sålde in nya moderaterna med samma metoder som man säljer tvättmedel. Det handlade om paketering och reklambudskap. Men det finns en svaghet i Schlingmanns nya moderater. Att partiet inte motsvarar väljarnas vilja att bli representerade och delaktiga i en dialog.

Kanske är detta också en del av förklaringen till framgångarna för Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. En hel del talar för att dessa partiers väljare i högre utsträckning ser sig som delaktiga i en politisk rörelse. Jag tror att denna upplevelse av att vara en del av något större är en del av lockelsen.

Om man antar att väljarna vill ha en relation till partiet, att de vill vara inbegripna i en dialog med det och att de vill att deras stöd till partiet ska vara en upplevelse, så blir de nya moderaterna ett problematiskt projekt. När dess representanter likt Filippa Reinfeldt vägrar uttala sig om politik blir det ingen dialog och när arbetslinjen inte ger några jobb framstår den mer som en del i en transaktionsmarknadsföring än som upplevelse- eller relationsmarknadsföring.

Socialdemokraterna har alltid beskrivit sig själva som både en rörelse och ett statsbärande parti. Under de senaste årens tävling om vilket regeringsalternativ som är mest ansvarstagande har partiet dock alltmer kommit att betona sin statsbärande sida. Jag tror att det nu är dags för Socialdemokraterna att lyfta fram det faktum att de är ett folkrörelseparti.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar