De borgerliga småpartiernas dilemma

av RetorikKalle

Bakslagen för Moderaterna och Socialdemokraterna i valet till EU-parlamentet har fått många att prata om att småpartierna har goda chanser i höstens val. Men frågan är om detta gäller alla småpartier. Flera omständigheter tyder på att de borgerliga småpartierna kan få svårt att dra nytta av det faktum att S och M trängs i mitten.

Allt fler statsvetare vågar nu konstatera att Alliansen är rökt. I den stund en alliansseger framstår som ouppnåelig ändras i ett slag spelreglerna. Varför ska moderater stödrösta på de borgerliga småpartierna om dessa inte längre är en del av alliansen, utan istället kan bli en del av en regering ledd av Löfven?

Så samtidigt som C, FP och KD kan vinna röster på att de har större möjligheter att profilera sig när S och M trängs i mitten, riskerar de att förlora stödröster på att inte längre uppfattas som en del av en fortsatt alliansregering.

Ett annat problem för de borgerliga småpartierna är att de saknar ledare som kan lyfta dem. Ledarna för de borgerliga småpartierna befinner sig alla på förtroendelistans nedre halva. Det talar för att det istället är MP, V och FI som kommer att dra nytta av krisen för S och M.

Det enda hopp jag kan se för de borgerliga småpartierna är att något av dem lyckas få sin ledare att framstå som en ny Leijonkung. Den som har de bästa förutsättningarna att överraska positivt i valrörelsen tror jag är Annie Lööf. Anledningen är att hon har ett så uselt utgångsläge. Om hon lyckas vända partiets och sin egen nedåtgående trend så kan de bli den typen av berättelse som media älskar. Berättelsen om den redan uträknade som kommer tillbaka i sista stund. Men det är bråttom. Redan i sitt tal i Almedalen behöver Annie Lööf överraska genom att strunta i de vanliga flosklerna och istället tala ur hjärtat.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar