Vi som aldrig sa populist

av RetorikKalle

Benny Åsman har på bloggen Kilden & Åsman översatt en intressant text av marxisten Michael Löwy. Texten heter Tio teser om extremhögern i Europa. Tes VI handlar om varför begreppet populism är oanvändbart när man ska beskriva partier som Front National i Frankrike. Löwy menar att populism är ett begrepp som nyliberalerna använder för att klumpa ihop vänstern med extremhögern.

Ett exempel på dessa medvetna försök att klumpa ihop högern och vänstern är vårens Timbrorapport Vinner populisterna Europaparlamentsvalet? där Andreas Johansson Heinö karaktäriserar grekiska Syriza som vänsterpopulister och UKIP i Storbritannien som högerpopulister.

Michael Löwy påpekar också att populism signalerar att en politisk rörelse står på folkets sida mot eliten. Därigenom väcker begreppet populism mycket positivare associationer än begrepp som fascism och rasism. Den som sätter populiststämpeln på partier som UKIP riskerar att ge en allt för positiv bild av partiets politiska agenda.

Denna risk för att oavsiktligt framställa politiska fiender i en positiv dager verkar dock inte bekymra Timbro. De använder flitigt ordet populism för att beskriva en mängd olika åsikter och förslag som de inte gillar. De har låtit Alexander Bard slå fast att det är populism att föredra Marx framför Nietzsche. Och nyligen kom Timbros Karin Svanborg-Sjövall och Malin Sahlén fram till att det är populism att kräva förbud mot riskkapitalbolag i välfärden.

Genom att hävda att alla åsikter och förslag som bryter mot en nyliberal konsensus är populistiska gör Timbro paradoxalt nog just det som högerdebattörer så flitigt anklagar vänstern för – upprättar en åsiktskorridor.