Jakten på berättelsen

reflektioner över konsten att förklara, förföra och förändra

Tagg: Feministiskt Initiativ

Tillgång och efterfrågan bakom SD:s och FI:s framgång

Anna Dahlberg skriver i en krönika i Expressen om det paradoxala i att rasismen i Sverige får allt mer uppmärksamhet samtidigt som undersökningar visar att främlingsfientligheten minskar. På samma sätt kan det vara svårt att förstå att SD:s allt bättre valresultat det senaste decenniet sammanfaller med svenskarnas alltmer positiva inställning till invandring och flyktingmottagande.

En som försökt förklara detta faktum är statsvetaren Gissur Erlingsson. Han menar att man måste titta både på tillgång och efterfrågan i politiken. Att SD vinner fler väljare behöver inte betyda att fler svenskar delar deras syn på muslimer och romer. Det kan istället förklaras av att partiet blivit allt mer välorganiserat. I takt med att SD finns representerat på fler orter i landet och att de har ett mer resursstarkt partihögkvarter ökar partiets förmåga att fånga upp den minoritet av befolkningen som delar deras åsikter.

Ändå är det ingen naturlag att SD ständigt ökar. Under en stor del av våren befann sig både Sverigedemokraterna och invandringen i medieskugga. Då föll SD ett par procentenheter i opinionsmätningarna. Länge såg det också ut som om de skulle hamna utanför medias fokus i valrörelsen inför valet till EU-parlamentet. Media var upptagna med att rapportera om en ny spännande uppstickare – F!. Men till slut fick ändå SD den uppmärksamhet de behövde för att kunna göra ett bra val. Det som krävdes var en kontroversiell reklamkampanj om tiggare, en toppkandidat som inte kunde så mycket om EU och högljudda protester vid partiets torgmöten.

Den nationalekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan gäller även framgångarna för Feministiskt Initiativ. Det går inte att förstå dem bara som resultatet av en feministisk våg. Minst lika viktigt är att F! inför supervalåret skaffat sig en organisation som kan fånga upp denna våg och kanalisera den i ett ökat stöd för partiet. När vi skriver historien om supervalåret bör vi därför uppmärksamma pr-konsulten Amanda Mogensen, digitala strategen Maria Starck och alla andra på F!:s virtuella kansli.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Annonser

Det finns anledning att glädjas över valet, trots allt

Igår var jag valförrättare i Runtuna, den by på den sörmländska landsbygden där jag bor. Stora delar av dagen satt jag i byskolans matsal och prickade av mina grannar i röstlängden. Vid klockan nio på kvällen kontrollerade vi att ingen var på väg in för att rösta och skrev en notering i protokollet om att röstningen var avslutad. När vi sen tömde valurnan och började räkna rösterna såg vi snart hur högen med valsedlar för Sverigedemokraterna växte. Ett enda valdistrikt med bara drygt tusen röstberättigade säger inte så mycket om valresultatet i riket. Men jag fick ändå en dålig föraning när jag insåg att det stod Sverigedemokraterna på mer än var tionde valsedel.

På väg in till valnämnden i Nyköpings stadshus, med rösterna och röstlängden i bagaget, lyssnade vi på valvakan. Då besannades den onda föraningen. Det var inte bara i Runtuna, Lid och Aspa som många väljare röstat på ett parti som gått till val på att ställa svenskar mot invandrare. Men samtidigt fick vi klart för oss att tillräckligt många hade röstat på Feministiskt Initiativ för att partiet skulle komma in i EU-parlamentet på den rakt motsatta politiken.

Idag är många bestörta över SD:s framgångar. Så bestörta att de inte riktigt kan glädja sig över FI:s framgångar. Två mandat för en rasistisk politik väger liksom tyngre än ett mandat för en antirasistisk. Men det finns faktiskt all anledning att glädjas över FI:s framgångar. För politik handlar om mer än mandatfördelning.

Den kampanj som burit Feministiskt Initiativ in i parlamentet var för många unga den första erfarenheten av att vara en del av en radikal rörelse. Partiet har dragit till sig människor som annars inte skulle ha funnit något utlopp för sin vilja att förändra samhället. Politik är konsten att formulera samhällsproblem och lösningar på ett sätt som väcker människors engagemang. Det är inte ett nollsummespel där de aktivister som valde att slita med FI:s kampanj annars skulle ha engagerat sig i V eller MP. Att FI ställde upp i valet fick därför effekten att fler människor i denna valrörelse arbetat för att driva politiken vänsterut.

Allt för många generationer unga som de senaste decennierna engagerat sig politiskt har upplevt nederlag på nederlag. Allt för få har fått uppleva att kamp lönar sig. Jag är övertygad om att den peppande erfarenhet som valresultatet innebar för alla de som engagerat sig i FI på lång sikt kommer att visa sig ha mycket större betydelse för politikens utveckling än det mandat partiet erövrade.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Fi och SD är uttryck för en kamp om hierarkier

I ett samhälle där pengar är alltings måttstock blir det i längden svårt att upprätthålla andra hierarkier än de som utgår från klass. Även om hudfärg och kön fortfarande spelar stor roll är tendensen tydlig. Denna utveckling skapar en motreaktion bland dem som anser sig ha rätt till en överordnad position tack vare sin hudfärg eller sitt kön. De som har en överordnad position lämnar den inte frivilligt. Och försvaret av privilegierna ta sig ofta uttryck i våldshandlingar, som 1900-talets lynchningar i den amerikanska södern.

Fenomenet med parallella hierarkier, som samexisterar och tilldelar människor positioner ovanför och under varandra samtidigt, är än mer aktuellt idag. Såväl de uppmärksammade våldtäkterna i Indien som protesterna mot dem kan tolkas i dessa termer. Männen som våldtar gör det för att kvinnorna ska veta sin plats som underordnade. När förövarna är män ur underklassen och offren kvinnor från medelklassen är det inte långsökt att se våldtäkterna som ett uttryck för en kollision mellan två olika hierarkier. På samma sätt kan man tolka de indiska kvinnornas protester mot att samhället inte agerar för att stoppa våldtäkterna som ett uttryck för uppfattningen att klass är en viktigare hierarki än kön och att kvinnor ur medelklassen därför är överordnade män ur arbetarklassen, varför de bör kunna förvänta sig samhällets stöd och skydd.

Även i Sverige tar sig denna kamp mellan olika hierarkier ibland våldsamma uttryck. Nazister misshandlar och dödar människor i sina försök att upprätthålla idén om att vita människor alltid är överordnade. Men det är ändå vanligare att vi använder fredliga medel när vi bestämmer hur de olika hierarkierna ska förhålla sig till varandra. Våra valrörelser är till stor del en förhandling om just detta. Bakom politiska förslag som presenteras och frågor som oväntat får stort utrymme i debatten finns uppfattningar om hur samhället ska organiseras. Här finns både uppfattningen att en viss hierarki ska spela större roll och idén att vi bör avskaffa hierarkierna.

En del av dem som röstar på SD gör det för att ge uttryck för uppfattningen att hudfärg bör vara överordnat klass och kön. Även framgångarna för Feministiskt initiativ tolkar jag som ett uttryck för denna konflikt. Partiet samlar många kvinnor och rasifierade med akademisk utbildning som tröttnat på att befinna sig under vita män ur arbetarklassen i den rådande svenska hierarkin.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Nya moderaternas akilleshäl

Det går inget vidare för regeringen i opinionsundersökningarna. En förklaring kan vara att samma marknadsföringsmetoder som banade väg för valsegrarna 2006 och 2010 nu får negativa effekter.

En risk med att låta politisk marknadsföring dominera är att man ser väljarna som tvålkonsumenter, som genom ett budskap ska fås att rösta på partiet i nästa val, och därmed missar relationsbygget som ska få dem att se partiet som sina företrädare som är beredda att lyssna och inte bara föra ut ett budskap.

Schlingmann sålde in nya moderaterna med samma metoder som man säljer tvättmedel. Det handlade om paketering och reklambudskap. Men det finns en svaghet i Schlingmanns nya moderater. Att partiet inte motsvarar väljarnas vilja att bli representerade och delaktiga i en dialog.

Kanske är detta också en del av förklaringen till framgångarna för Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. En hel del talar för att dessa partiers väljare i högre utsträckning ser sig som delaktiga i en politisk rörelse. Jag tror att denna upplevelse av att vara en del av något större är en del av lockelsen.

Om man antar att väljarna vill ha en relation till partiet, att de vill vara inbegripna i en dialog med det och att de vill att deras stöd till partiet ska vara en upplevelse, så blir de nya moderaterna ett problematiskt projekt. När dess representanter likt Filippa Reinfeldt vägrar uttala sig om politik blir det ingen dialog och när arbetslinjen inte ger några jobb framstår den mer som en del i en transaktionsmarknadsföring än som upplevelse- eller relationsmarknadsföring.

Socialdemokraterna har alltid beskrivit sig själva som både en rörelse och ett statsbärande parti. Under de senaste årens tävling om vilket regeringsalternativ som är mest ansvarstagande har partiet dock alltmer kommit att betona sin statsbärande sida. Jag tror att det nu är dags för Socialdemokraterna att lyfta fram det faktum att de är ett folkrörelseparti.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

SD har förlorat nyhetens behag

I valrörelsen 2010 fick SD mycket medieuppmärksamhet. Media rapporterade flitigt både om framgångarna i opinionen och protesterna mot partiet. Däremot var det inte så många journalister som granskade SD:s politik. Uppmärksamheten förstärkte partiets positiva trend i opinionen. Men SD lär inte kunna räkna med en repris i årets supervalrörelse.

I år är det istället F! som är det nya spännande partiet, vars framgångar i opinionen media rapporterar om. F! suger åt sig en hel del av den mediebevakning som SD annars skulle ha fått i sin egenskap av det nyaste partiet i riksdagen. På så sätt missgynnar F!:s framgångar SD.

Med 4,1% i den senaste opinionsundersökningen inför EU-valet är det osäkert om SD lyckas ta något mandat i EU-parlamentet. Det som talar för ett mandat är partiets väl tilltagna budget för sin EU-valkampanj. Något som kanske kan kompensera för medias bristande intresse. Inte heller opinionsundersökningarna inför riksdagsvalet är någon rolig läsning för SD. Partiet, som gillar att kalla sig Sveriges tredje största, har nu fallit till plats fem i Novus sammanställning av olika opinionsundersökningar. Men än är det långt till september. SD har kanske några äss i rockärmen som, likt förra valrörelsens kontroversiella valfilm, kan ge dem medieuppmärksamhet.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Valrörelsen handlar inte bara om att vinna röster

När vi diskuterar utgår vi ofta från outtalade utgångspunkter eller premisser. Om dessa är felaktiga så riskerar även våra slutsatser att bli fel. Därför bör vi syna premisserna. Jag menar att det finns flera sådana felaktiga outtalade utgångspunkter i många av våra diskussioner om valet.

Den vanligaste outtalade premissen är att valet handlar om att vinna röster. Naturligtvis handlar valet för alla partier om att vinna så många röster som möjligt för att på så sätt maximera sina chanser att få vara med och styra landet. Men valet handlar om mycket mer än så. Faktum är att partiernas långsiktiga överlevnad står på spel. Valrörelser är inte bara en möjlighet att vinna röster utan också att värva nya medlemmar och få befintliga medlemmar att bli aktiva. Utan det tillflöde av medlemmar och aktivister som varje valrörelse för med sig så skulle partierna snart förtvina och dö. Därför har Jenny Madestam en poäng när hon varnar Socialdemokraterna och Moderaterna för att deras taktik i valrörelsen, att undvika att sticka ut, inte kan entusiasmera medlemmarna. Men inte nog med det, taktiken lär även försvåra värvandet av nya medlemmar och aktivister.

En annan vanlig outtalad utgångspunkt är att valet är ett nollsummespel. Det ett parti vinner förlorar ett annat. Det är premissen bakom påståendet att en röst på Feministiskt Initiativ är en förlorad röst för MP eller V. Men det är inte alls självklart att den som röstar på F! annars skulle ha röstat på MP eller V. F! vinner även väljare ur gruppen som annars inte skulle ha röstat. En framgång för ett parti som vill lyfta fram ett särskilt perspektiv i politiken kan dessutom få andra partier att prioritera detta perspektiv. Därför har jag svårt för Göran Greiders och Daniel Suhonens valtaktiserande. Och därför har Ulf Bjereld rätt i att det vore absurt att rekommendera F! att inte kandidera med argumentet att de inte kommer nå fyra procent.

En tredje vanlig premiss är att vilken politik vi ska få de närmaste fyra åren bestäms uteslutande av valresultatet. Men parlamentet är inte den enda viktiga politiska arenan. Politik är det möjligas konst och vad som är möjligt bestäms av vilka opinioner som mobiliseras. När jag skriver detta har Feministiskt Initiativ precis passerat 45 000 likes på Facebook. Samtidigt har Kristna Värdepartiet en stängd grupp på Facebook med 500 medlemmar. Att ett parti lyckas mobilisera en vänsteropinion på politikens moraliska värdeskala medan ett annat parti misslyckas med att mobilisera motsvarande högeropinion kommer att få betydelse för politiken efter valet. Och det alldeles oavsett hur många röster dessa partier får.

Min slutsats är att den som vill se en mer radikal politik i Sverige efter valet bör släppa diskussionen om bortkastade röster och glädjas åt att många människor som annars inte skulle ha varit partipolitiskt aktiva nu funnit utlopp för sitt engagemang i F!. Denna mobilisering kommer att bidra till att driva politiken i Sverige åt vänster. För den politik som utformas i våra politiska församlingar tar inte form i ett vakuum utan mot bakgrund av de politiska stämningar som råder i samhället.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Valrörelsens komet i sociala medier

En ny rapport från Springtime PR visar att S, MP och V under mars var de riksdagspartier som ökade snabbast i sociala medier. Alla partier säger att de prioriterar sociala medier i supervalrörelsen. Då är det tuffa besked för de borgerliga att de rödgröna partierna har så mycket högre ökningstakt. Det säger också en hel del om hur valvinden blåser. Oppositionen har medvind och framgång föder framgång. För väljarna är det lättare att gilla dem som framstår som vinnare.

Men den verkliga kometen i sociala medier är inte med i rapporten. Under mars månad fick Feministiskt Initiativ 11 787 nya gillare på Facebook, 1718 fler följare på twitter och 130 nya prenumeranter på youtube. Det gör partiet till det snabbast växande i sociala medier under mars månad. Även här förstärker alltså siffrorna bilden av ett parti med vinden i ryggen. Än så länge är det dock en bit kvar till Piratpartiet som med 93 600 följare i sociala medier innehar förstaplatsen.

Samtidigt säger ökningstakten förstås inte allt. Sverigedemokraternas följare är exempelvis dubbelt så många som Vänsterpartiets. Det talar för teorin att SD, som länge varit mycket aktiva i sociala medier, inte har så många sympatisörer kvar att nå medan V, som inte varit så aktiva tidigare, fortfarande har stor potential när det gäller att vinna nya följare.

Men oavsett förklaring så är den lägre ökningstakten dåliga nyheter för SD och regeringspartierna. Den förstärker intrycket från opinionsmätningarna av att det går trögt för partierna. Och särskilt trögt går det för de borgerliga småpartierna KD, C och FP. Partier som redan har problem med den negativa uppmärksamhet som följer av närheten till fyraprocentsspärren.

Motvinden i opinionen blir självförstärkande eftersom den präglar nyhetsrapporteringen. När SVT för några veckor sedan följde Jonas Sjöstedt under ett besök i Nyköping handlade journalistens frågor om framgångarna i opinionen. Ett par dagar senare följde SVT Annie Lööf under ett besök på Öland. De frågor hon och partiets lokala företrädare fick handlade om partiets kris. Medias berättelse om V beskriver ett parti som hittat sin valfråga och håller fast i den, medan berättelsen om C handlar om vems fel det är att partiet befinner sig i kris.

Det finns också aspekter av valrörelsen i sociala medier som, likt F!:s starka tillväxt, hamnar utanför rapporten trots att de är viktiga. En intressant tendens är försöken att kidnappa och sabotera motståndarnas kampanjer. När Moderaterna i helgen hade sitt Sverigemöte i Göteborg så använde de hashtagen #sverigemotet och lanserade sin paroll ”Arbetskraften lyfter Sverige”. Någon påpekade snabbt att hashtagen var väl vald med tanke på att det just nu är motigt för Moderaterna och @GnestaEmma hjälpte Moderaterna med en valaffisch som illustrerade parollen. Denna delades ett hundratal gånger och hamnade på så sätt överst bland bilderna vid en twittersökning på #sverigemotet.

Jag är övertygad om att vi kommer få se mer av detta. Och jag vill inte kalla det smutsigt kampanjande utan snarare lekfullt. För det handlar inte om att kleta ned motståndarna med skit, utan om att skoja med dem genom att ladda om deras kampanjbudskap.

arbetskraftenModeraterna fick oväntad hjälp att ta fram en valaffisch.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar