Att vara ny på jobbet är som att vara barn igen

av RetorikKalle

En vecka har gått sedan jag började på mitt nya jobb som politisk sekreterare på Vänsterpartiets Riksdagskansli. Jag dimper ned på min nya arbetsplats mitt i allmänna motionstiden, Riksdagsårets stressigaste period då ledamöterna kan lägga motioner om vad de vill. För mig som aldrig vare sig läst eller skrivit en motion förut är det många nya termer, mallar och rutiner att ta till sig. Och väldigt mycket som jag inte alls begriper mig på.

Som idag, när jag och mina kollegor på ett möte gick igenom hur vi ska gå till väga för att föra in alla siffror i ett enda stort gemensamt dokument. Jag förstod så lite av det som sades att jag, likt ett barn, inte kunde avgöra vad som var ironi.

Det var då det slog mig att detta med att börja på ett nytt jobb är som att vara liten igen. Du kastas ut i en ny värld där du måste lära dig allt från början. Du förstår inte vad de andra säger utan är hänvisad till att försöka förhålla dig till de vuxna runt omkring dig utifrån den information du får fram genom att tolka deras röstläge. Hen där låter som att hen inte heller förstår. Hen är nog också ny på jobbet. Och en annan kollega låter stressad. Där är det nog inte läge att komma dragande med frågor om var jag hittar förra årets motioner.

Just för att jag förstår så lite är det helt fantastiskt att vara ny på jobbet. Precis som ett litet barn lär jag mig massor av nya saker varje dag. Och dessutom har alla överseende med att jag inte förstår så mycket. Som min chef sa när jag luftade mina tvivel över vilken nytta jag som nybörjare kunde göra i motionsskrivandet: Vi är glada bara över att du är här.