Jakten på berättelsen

reflektioner över konsten att förklara, förföra och förändra

Den moderata maktapparaten


maktapparaten 75 skarpareInför valet 1976 gav Erik Anners ut boken Den socialdemokratiska maktapparaten.

Socialdemokraterna var under nästan ett sekel den dominerande politiska kraften i Sverige. När Moderaterna till sist lyckades utmana Socialdemokraterna var det just genom att angripa det faktum att de hade så mycket makt. Moderaterna framställde Socialdemokraternas inflytande över Sverige som ett hot.

1975 gav Erik Anners ut boken Den socialdemokratiska maktapparaten. Den beskrev hur Socialdemokraterna tack vare sitt långa maktinnehav lyckats skaffa sig ett starkt grepp över det svenska samhället. Ett grepp som de använder för att genomföra en ”smygsocialisering”. Erik Anners målar upp en hotbild där Sverige i framtiden kan förvandlas till ett nytt Östtyskland eller Sovjetunionen. Det enda sättet att undvika denna dystopi är att bryta det socialdemokratiska maktinnehavet.

De partier som idag vill utmana Moderaterna behöver på samma sätt utmåla partiets dominerande ställning som ett hot. En möjlig berättelse är den om hur Moderaterna går mellan olika roller. Samma personer kan först vara politiker, sedan bli lobbyister och därefter företagare inom välfärdssektorn. Det innebär att de går mellan rollerna att stifta lagar, påverka hur lagarna ska se ut och tjäna pengar på det system som lagarna skapar, men också att de har ett kontaktnät inom alla sektorerna.

Denna berättelse om Moderaternas grepp över stora delar av samhällsapparaten och om hur de utnyttjar detta grepp för privat vinning har många likheter med berättelsen om Socialdemokraterna i Maktapparaten. Kanske borde någon av de socialdemokratiska tankesmedjorna inför valet i september ge ut en skrift med titeln ”Den moderata maktapparaten”.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Vi som aldrig sa populist

Benny Åsman har på bloggen Kilden & Åsman översatt en intressant text av marxisten Michael Löwy. Texten heter Tio teser om extremhögern i Europa. Tes VI handlar om varför begreppet populism är oanvändbart när man ska beskriva partier som Front National i Frankrike. Löwy menar att populism är ett begrepp som nyliberalerna använder för att klumpa ihop vänstern med extremhögern.

Ett exempel på dessa medvetna försök att klumpa ihop högern och vänstern är vårens Timbrorapport Vinner populisterna Europaparlamentsvalet? där Andreas Johansson Heinö karaktäriserar grekiska Syriza som vänsterpopulister och UKIP i Storbritannien som högerpopulister.

Michael Löwy påpekar också att populism signalerar att en politisk rörelse står på folkets sida mot eliten. Därigenom väcker begreppet populism mycket positivare associationer än begrepp som fascism och rasism. Den som sätter populiststämpeln på partier som UKIP riskerar att ge en allt för positiv bild av partiets politiska agenda.

Denna risk för att oavsiktligt framställa politiska fiender i en positiv dager verkar dock inte bekymra Timbro. De använder flitigt ordet populism för att beskriva en mängd olika åsikter och förslag som de inte gillar. De har låtit Alexander Bard slå fast att det är populism att föredra Marx framför Nietzsche. Och nyligen kom Timbros Karin Svanborg-Sjövall och Malin Sahlén fram till att det är populism att kräva förbud mot riskkapitalbolag i välfärden.

Genom att hävda att alla åsikter och förslag som bryter mot en nyliberal konsensus är populistiska gör Timbro paradoxalt nog just det som högerdebattörer så flitigt anklagar vänstern för – upprättar en åsiktskorridor.

 

Tillgång och efterfrågan bakom SD:s och FI:s framgång

Anna Dahlberg skriver i en krönika i Expressen om det paradoxala i att rasismen i Sverige får allt mer uppmärksamhet samtidigt som undersökningar visar att främlingsfientligheten minskar. På samma sätt kan det vara svårt att förstå att SD:s allt bättre valresultat det senaste decenniet sammanfaller med svenskarnas alltmer positiva inställning till invandring och flyktingmottagande.

En som försökt förklara detta faktum är statsvetaren Gissur Erlingsson. Han menar att man måste titta både på tillgång och efterfrågan i politiken. Att SD vinner fler väljare behöver inte betyda att fler svenskar delar deras syn på muslimer och romer. Det kan istället förklaras av att partiet blivit allt mer välorganiserat. I takt med att SD finns representerat på fler orter i landet och att de har ett mer resursstarkt partihögkvarter ökar partiets förmåga att fånga upp den minoritet av befolkningen som delar deras åsikter.

Ändå är det ingen naturlag att SD ständigt ökar. Under en stor del av våren befann sig både Sverigedemokraterna och invandringen i medieskugga. Då föll SD ett par procentenheter i opinionsmätningarna. Länge såg det också ut som om de skulle hamna utanför medias fokus i valrörelsen inför valet till EU-parlamentet. Media var upptagna med att rapportera om en ny spännande uppstickare – F!. Men till slut fick ändå SD den uppmärksamhet de behövde för att kunna göra ett bra val. Det som krävdes var en kontroversiell reklamkampanj om tiggare, en toppkandidat som inte kunde så mycket om EU och högljudda protester vid partiets torgmöten.

Den nationalekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan gäller även framgångarna för Feministiskt Initiativ. Det går inte att förstå dem bara som resultatet av en feministisk våg. Minst lika viktigt är att F! inför supervalåret skaffat sig en organisation som kan fånga upp denna våg och kanalisera den i ett ökat stöd för partiet. När vi skriver historien om supervalåret bör vi därför uppmärksamma pr-konsulten Amanda Mogensen, digitala strategen Maria Starck och alla andra på F!:s virtuella kansli.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Snart kan jag kalla mig retorikexpert

På tisdag ska jag försvara min masteruppsats i retorik. Om opponenten inte har alltför tunga invändningar och examinatorn gör tummen upp så ska jag fira genom att börja kalla mig retorikexpert. För efter sju terminers studier i retorik borde jag ju vara expert på ämnet. Frågan är bara vad jag ska göra i min nya roll.

När en retorikexpert får uttala sig i media handlar det oftast om att betygsätta politikers tal. Det tycker jag är tråkigt. För retorik är ju så mycket mer. Jag ser retorik som en heltäckande kommunikationsteori. Retorik går att använda både för att analysera kommunikationsproblem och för att utarbeta lösningar.

Den smala roll som media tilldelar retorikexperter hänger ihop med en vanlig uppfattning om att retorik är konsten att tala väl och övertyga. Den som vill bredda uppfattningen om vad en retorikexpert kan bidra med behöver därför börja med att bredda bilden av vad retorik är.

Mats Rosengren, professor i retorik på Södertörns Högskola, formulerade det så här på vårt senaste seminarium: ”Retorik handlar inte om att övertala eller övertyga, utan om en vidare meningsskapande praktik.”

Mitt uppdrag som retorikexpert blir att bidra till att bredda förståelsen av vad retorik är och vad en retorikexpert kan bidra med. Retorik handlar om att förstå hur vi med hjälp av ord, metaforer, berättelser och andra byggstenar skapar vår värld och ger den mening. Den som har tillägnat sig denna förståelse kan sedan använda den även för att förändra världen.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Därför ökar SD i Demoskop

2006 tvingades SSU:s ordförande Anna Sjödin lämna sin post efter ett bråk på nattklubben Crazy Horse på Sturegatan i Stockholm. 2010 var Sverigedemokraten Erik Almqvist inblandad i ett bråk utanför McDonalds på Kungsgatan, inte långt därifrån. När Expressen 2012 offentliggjorde en film av händelsen tvingades Erik Almqvist lämna sin post som SD:s ekonomiskpolitiske talesperson och sin plats i riksdagen.

I båda fallen var det de rasistiska okvädningsorden som blev politikernas fall. Men om skandalen inför valet 2006 skadade Socialdemokraterna, så verkade Sverigedemokraterna snarast gynnas av järnrörsskandalen. Hur är det möjligt?

Mycket tyder på att medias hårda kritik av de inblandade Sverigedemokraterna stärkte en bild många av SD:s sympatisörer redan hade av ett etablissemang som till varje pris motarbetade partiet. Även om skandalen förstärkte den negativa attityden mot SD hos majoriteten av väljarna, så kan den alltså ändå ha gynnat partiet genom att samtidigt stärka sympatierna hos den minoritet som gillar partiet.

En annan politisk skandal som fick liknande konsekvenser är Lewinskyaffären i USA. Upprördheten över att USA:s president Bill Clinton hade haft sex med praktikanten Monica Lewinsky och dessutom förnekat det, var isolerad till kristna högerväljare. Demokraternas väljare var inte upprörda. Istället uppfattade de demokratiska väljarna det som att republikanerna försökte utnyttja skandalen för egen vinning. Denna uppfattning stärkte de demokratiska väljarnas stöd för presidenten.

Protesterna mot SD inför valet till Europaparlamentet verkar ha haft samma dubbla effekt. Jag tror att Joakim Lamotte har rätt när han konstaterar att protesterna gynnade SD. På lång sikt kan protesterna visserligen spela en viktig roll som startpunkten för en bred antirasistisk mobilisering. Men på kort sikt förde de SD och invandringsfrågan ut ur den medieskugga de länge befunnit sig i. Resultatet av det ser vi i dagens opinionsmätning från Demoskop där Sverigedemokraterna lyckats bryta vårens negativa trend.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Spelar det roll om vi kallar det massarbetslöshet?

Det spelar stor roll vilka ord vi väljer att använda. Det är något Alliansen förstått. Därför har de valt detta positivt laddade begrepp som sitt namn. Och därför arbetar de medvetet på att lansera nya begrepp som utanförskapet och arbetslinjen. Begrepp som styr hur vi uppfattar problemen i samhället och vad vi ser som lösningen på dem.

Nu kämpar Alliansen för att vi ska prata om sysselsättning och arbete istället för om arbetslöshet. Alliansen vill inte att vi nämner hur stor andel av befolkningen som går utan arbete. De vill att vi talar om hur många fler som har ett arbete idag än när de tillträdde och hur många fler som kommer att få ett arbete om de får fortsätta regera. Och om vi ändå envisas med att vilja tala om hur stor andel av befolkningen som står utanför arbetsmarknaden så vill de att vi ska använda ordet arbetslöshet, inte massarbetslöshet.

Begrepp är byggstenar i berättelser. Och dessa berättelser är i första hand en uppmaning till handling och bara i andra hand en beskrivning av verkligheten. Därför handlar diskussionen om ifall det råder massarbetslöshet inte om huruvida det är en riktig beskrivning av verkligheten utan om hur högt upp på dagordningen denna fråga ska vara.

Våra ordval är viktiga. En som förstått det är Karl Michael Jansson som bloggar om att vi borde tolerera mindre och acceptera mer.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Är detta en sann bild av Kinas demokratirörelse?

Johan NorbergJohan Norberg var en av många som idag högtidlighöll 25-årsdagen av massakern.

Idag är det 25 år sedan den kinesiska diktaturens genomförde massakern på studenterna på Himmelska fridens torg. Därför får vi återigen se det ikoniska nyhetsfotografiet av den ensamme mannen framför stridsvagnarna. En ögonblicksbild som ensam aktiverar en hel berättelse om hur det kinesiska folket ställde sig upp, trotsade diktaturen och krävde demokrati.

Det fanns naturligtvis en massa andra fotografier från studentprotesterna på torget. Bilder som istället för ett öde torg visar de tusentals studenter som under flera veckor tog det i anspråk. Men det är just detta fotografi de flesta i väst förknippar med händelserna. Bilden är en metonymi, det enstaka exemplet som får representera helheten. Den berättelse fotografiet förmedlar är inte osann, men ensamt ger det ändå en snedvriden bild av helheten.

Bilden av den ensamme mannen som trotsar armén finns också i flera olika versioner. Olika fotografer tog bilder ur olika vinklar. Och nyhetsredaktionerna valde att beskära bilden på olika sätt. Ibland ser man en enda stridsvagn. Ibland ser man en enda stridsvagn och ibland en hel rad som stannat upp i väntan på att mannen ska flytta på sig.

Vad som valts bort är minst lika intressant som vad som finns med på bilden. Fotografiet av den ensamme kinesen som trotsar en stridsvagn gynnar, genom sin koncentration på förgrundens individ mot en anonym statsapparat och sitt döljande av bakgrunden och därmed det kulturella sammanhanget, en västlig läsning av bilden där den individuella friheten och västerländsk demokrati är den enda tänkbara lösningen på de utmaningar Kina står inför.

Två bra böcker som tar upp fotot från Himmelska fridens torg och andra ikoniska nyhetsfotografier är Robert Hariman och John Louis Lucaites bok No Caption Needed och David D Perlmutters bok Photojournalism and Foreign Policy. De förklarar varför det spelar roll att just detta foto fått sammanfatta vad som hände på Himmelska fridens torg för 25 år sedan.

Protesterna på Himmelska fridens torg var komplexa. Media i väst skapade en tolkningsram för att göra dem begripliga i en västlig kontext. Att på detta sätt styra tolkningen kallas för framing. Genom urval, redigering och kommentarer fick media det att framstå som om studenterna i Kina ville ha det som i väst. Fotot av den ensamme mannen framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg inordnade kampen för demokrati i Kina i en liberal uppfattning av vad demokrati innebär genom att presentera kampen som en individuell och oorganiserad handling.

Fotografiet av den ensamme mannen som trotsar stridsvagnen är inte bara en del av en berättelse om kinesernas kamp för demokrati, utan också en del av en berättelse som föreskriver hur vi som individer och medborgare bör agera. Det ikoniska fotografiet är ett sätt att reproducera iscensättningar av vad det innebär att vara medborgare. Något som blev extra tydligt i den version av bilden som liberalen Johan Norbergs valde för att illustrera sin tweet idag, eftersom den riktar en uppmaning till oss: ”be this man”.

Kollektiv handling för demokrati beskrivs idag, precis som kommunismen tidigare, som en utopisk dröm med ej önskvärda oavsedda konsekvenser. Att demonstrera mot rasism kan ju gynna Sverigedemokraterna. Det enda ansvarsfulla alternativet är, om vi får tro media, att var och en gör vad hen kan i sitt sammanhang. Liberalismen är det enda alternativet när demokratin förlorat sin legitimitet.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Var fjärde SD-väljare sympatiserar med ett annat parti

Dagens partisympatiundersökning från SCB visar att det är många fler som säger att de ska rösta på Sverigedemokraterna, än som säger sig sympatisera med partiet. En möjlig tolkning av denna skillnad är att en stor andel av rösterna på SD är proteströster.

Om denna tolkning stämmer får det konsekvenser för oss som vill att SD ska få så få röster som möjligt. Vill vi kunna övertyga en del av dem som idag säger sig vilja rösta på SD om att de bör rösta på något annat parti måste vi förstå hur de resonerar när de väljer att rösta på SD för att ”röra om i grytan”. Vi behöver förstå vad det är för drivkrafter som får dessa människor att vilja rösta på SD.

För att kunna övertyga behöver du hitta en gemensam utgångspunkt, något som du själv och den du vill övertyga är överens om. Jag tolkar siffrorna från SCB som ett tecken på att många av röstar på SD inte för att de ogillar invandring, utan för att de är missnöjda med de senaste decenniernas samhällsutveckling. Då framstår det som en bättre idé att prata om hur Sverige kan bli mer jämlikt än att diskutera invandring.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

De borgerliga småpartiernas dilemma

Bakslagen för Moderaterna och Socialdemokraterna i valet till EU-parlamentet har fått många att prata om att småpartierna har goda chanser i höstens val. Men frågan är om detta gäller alla småpartier. Flera omständigheter tyder på att de borgerliga småpartierna kan få svårt att dra nytta av det faktum att S och M trängs i mitten.

Allt fler statsvetare vågar nu konstatera att Alliansen är rökt. I den stund en alliansseger framstår som ouppnåelig ändras i ett slag spelreglerna. Varför ska moderater stödrösta på de borgerliga småpartierna om dessa inte längre är en del av alliansen, utan istället kan bli en del av en regering ledd av Löfven?

Så samtidigt som C, FP och KD kan vinna röster på att de har större möjligheter att profilera sig när S och M trängs i mitten, riskerar de att förlora stödröster på att inte längre uppfattas som en del av en fortsatt alliansregering.

Ett annat problem för de borgerliga småpartierna är att de saknar ledare som kan lyfta dem. Ledarna för de borgerliga småpartierna befinner sig alla på förtroendelistans nedre halva. Det talar för att det istället är MP, V och FI som kommer att dra nytta av krisen för S och M.

Det enda hopp jag kan se för de borgerliga småpartierna är att något av dem lyckas få sin ledare att framstå som en ny Leijonkung. Den som har de bästa förutsättningarna att överraska positivt i valrörelsen tror jag är Annie Lööf. Anledningen är att hon har ett så uselt utgångsläge. Om hon lyckas vända partiets och sin egen nedåtgående trend så kan de bli den typen av berättelse som media älskar. Berättelsen om den redan uträknade som kommer tillbaka i sista stund. Men det är bråttom. Redan i sitt tal i Almedalen behöver Annie Lööf överraska genom att strunta i de vanliga flosklerna och istället tala ur hjärtat.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Ska vi prata om invandringens kostnader?

Invandring Sara Abdollahi

Sverigedemokraterna hävdar att det går att spara mer än hundra miljarder kronor på att begränsa invandringen. Det är en fantasisiffra. Samtidigt finns det ingen realistisk beräkning att hänvisa till. Och frågan är om vi verkligen bör räkna på huruvida invandrare är lönsamma. Här går åsikterna isär på twitter.

Invandring Mattias Irving

För även om en beräkning av vad gruppen invandrare bidrar med till samhället, precis som den utredning Sandvikens kommunen låtit göra, antagligen visar att de är lönsamma, riskerar vi att hamna på ett sluttande plan. Räknar vi på hela gruppen utlandsfödda kan vi väl även räkna på undergrupper. Och då har vi snart en debatt om huruvida vi inte ska styra om invandringen från krigstraumatiserade syriska flyktingar till indiska dataspecialister.

Dessutom innebär detta räknande att vi accepterar den utgångspunkt för debatten som SD vill ha. Nämligen att invandrare är ”de andra” som ”vi svenskar” ska avgöra om det är värt att ta hand om. Det är en debatt som är besvärande lik nazisternas propaganda om vad de handikappade kostade det tyska folket. En propaganda de använde för att bereda marken för massmorden på människor de ansåg vara underlägsna och oönskade.

Men oavsett om vi accepterar eller vägrar att debattera på SD:s premisser så får valet konsekvenser. Om vi pratar om pengar kan vi framstå som cyniker som tycker att ett människoliv är värt att rädda bara om det betalar sig för staten. Om vi inte pratar om pengar riskerar vi att bekräfta bilden av oss själva som orealistiska idealister som vägrar förstå att saker kostar pengar.

Enda sättet att föra debatten på ett sätt som inte gynnar SD är att diskutera verkliga samhällsproblem istället för påhittade. Invandring är inget samhällsproblem. Arbetslöshet, bostadsbrist, segregation och kriminalitet är det. Låt oss prata om vad dessa samhällsproblem kostar oss och vad vi kan göra åt dem.

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.