Så fick Moderaterna oss att glömma vår klassidentitet
av RetorikKalle
Moderaternas valfilm 2010 – Självkänsla
När funderade du senast över vilken samhällsklass du tillhör? Många av oss tänker aldrig på det. Andra tar för givet att de och alla i deras omgivning tillhör medelklassen. Vår klasstillhörighet har hamnat i bakgrunden och andra sidor av vår identitet har istället blivit mer framträdande. Det får stora effekter på hur vi ser på oss själva, vilka andra vi identifierar oss med och vad vi uppfattar gynnar våra ekonomiska intressen. Kalla mig gärna konspiratorisk, men jag tror inte att denna utveckling är en tillfällighet.
Att Moderaterna kallar sig det nya arbetarpartiet döljer effektivt det faktum att partiets politik fått många av oss väljare att se oss som ägare istället för som lönearbetare. Jobbskatteavdragen är visserligen en stor förändring som gjort det svårare att finansiera välfärden, men pensionsreformen och utförsäljningen av allmännyttan har fått mycket mer genomgripande effekter. De är dessutom förändringar som är svåra att göra ogjorda och därför minskar möjligheterna för framtida ickeborgerliga regeringar att driva en vänsterpolitik.
Många av oss äger nu en bostad som är värd tio gånger mer än vad vi tjänar på ett år. Den rikedom vi vet att vi aldrig kommer att nå genom att lönearbeta, hoppas vi uppnå tack vare skenande bostadspriser. Då är det inte konstigt om vi intresserar oss mer för hur bostadspriserna utvecklas än hur det går med löneförhandlingarna.
Vi vet inte längre om vi kommer att kunna klara oss på vår framtida pension. Däremot vet vi att det är vårt eget ansvar och ingen annans. Det ansvaret tar vi genom att intressera oss för hur börsen utvecklas. Utförsäljningen av allmännyttans lägenheter och reformeringen av pensionssystemet har förändrat vår självbild. Idag ser vi oss i första hand som ägare och inte som lönearbetare.
Om vi fortfarande hade sett oss som lönearbetare hade eurokrisen fått oss oroa oss för att dumpningen av löner i Sydeuropa skulle påverka våra löner negativt. Men eftersom vi ser oss som ägare oroas vi nu istället för att värdet på aktierna i vårt pensionssparande ska sjunka och för att räntorna på våra bolån ska stiga.
Lanseringen av det nya arbetarpartiet har också fått oss att se alla som lönearbetar som en enhetlig grupp med gemensamma intressen. I Moderaternas berättelse står konflikten inte mellan arbetsgivare och anställda eller mellan de som tjänar mycket och de som tjänar lite. Istället står konflikten mellan de som arbetar och de som lever på bidrag. På så sätt lyckas Moderaterna få det att framstå som om byggjobbaren har mer gemensamt med direktören för byggföretaget än med sin före detta jobbarkompis som nu går arbetslös.
De reklamfilmer Moderaterna använde i det senaste valet hyllade lönearbetet. På så sätt ville partiet inte bara skapa en gruppidentitet för alla oss som lönearbetar och på så sätt få oss att identifiera oss med partiets berättelse, utan också få oss att glömma känslorna av alienation inför lönearbetet och istället söka mening, tillfredsställelse och självförverkligande just i lönearbetet.
Jakten på berättelsen 
Jag lönearbetar men jag lovar dig att jag inte har några gemensamma intressen med dig. Jag vill inte ha ett planekonomiskt samhälle där jag som individ är slav under kollektivet, jag vill tänka och bestämma själv, över mitt eget liv. Du vill inte att jag ska få göra det eftersom det inte gynnar dig, du vill (och tror att du skulle kunna) få bestämma över mig som en del av detta ansiktslösa kollektiv, och gömma dig bakom ”samhället” när du utkräver ansvar av andra för ditt eget liv. Aldrig i livet jag står på din sida i den kampen.
Jag påstår inte att alla som har ett lönearbete har gemensamma intressen. Jag skriver att Moderaterna försöker få det att framstå så i sina valfilmer. Detta är bara ett sätt att beskriva verkligheten. Det finns flera, som exempelvis att alla som har låg lön har ett gemensamt intresse som står i motsättning till intresset hos alla som har hög lön. Eller att vår identitet som lönearbetare är mindre viktig än vår identitet som svenskar, föräldrar eller heterosexuella. Alla dessa sätt att beskriva oss och vår omvärld kan vara giltiga för olika personer. Min poäng är att vi utifrån hur vi beskriver oss själva och vilken grupp vi tillhör i första hand skapar olika uppfattningar om vad som är viktigt och önskvärt i samhället. Därför behöver vi kritiskt granska alla försök att dela in oss människor i grupper och konstruera kollektiv. Det tror jag är en viktigt insikt för alla oss som vill skapa ett samhälle där varje individ får möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt leva sitt liv just så som hon vill.
Det sista håller jag med om, det är därför jag är nyliberal. Jag vill inte delas in i några kollektiv, inte buntas ihop med andra mot min vilja. Jag vill välja själv, efter mina egna mål och ambitioner, av egen kraft och aldrig på någon annans bekostnad. Som jag skrev nedan har alla människor intressen, somliga vill leva på andras bekostnad genom statens utdelning av förmåner, för att de tjänar på det, men vad ger dem den rätten? Varför har Incognito rätt att få brukar och bestämma över andra människors pengar? Ja, han tjänar på det, men än sen?
Nej, Frans är mycket hellre slav under kapitalisterna. Och av någon anledning tror han sig kunna bestämma mer över sitt liv när privata ägarintressen styr över en allt större del av de tidigare gemensamma tillgångarna. Frans tar ansvar över sitt liv när han bestämmer vilket telefonbolag, vilken elleverantör, vilket apoteksbolag, vilket bussföretag eller tågentreprenör han väljer alldeles själv. Att de bedriver sina verksamheter med skattemedel och i kartell eller att det är fullkomligt omöjligt att driva tågtrafik med riskkapitalister, som i sin tur inte tar något som helst ansvar gör ju ingenting. Samhälle och gemensamt är skällsord när man vill tänka och bestämma själv. Kortsiktigt vinstintresse gynnar Frans för då får han jobbskatteavdrag – bara så där! Att de som pendlar till jobbet alltid kommer för sent pga. urusel skötsel och drift är inte Frans problem. För Frans är inte med i det ansiktslösa kollektivet. Han bestämmer själv hur livets gilla gång skall gå.
Jag är inte socialdemokrat, jag är nyliberal. Jag förespråkar nattväktarstaten och den fria marknaden, inte dagens blandekonomi. Du låtsas likt alla andra socialister som om du inte har ett egenintresse av den politik du förespråkar, men det har du naturligtvis. Du tror att du tjänar på ett samhälle där ”nån annan” tar ansvar för ditt liv och ger dig en massa gratis förmåner. Vänstern borde sluta hyckla om det.
Trickle down fungerar inte. Lönerna hänger inte med och investeringar i nya jobb existerar inte. Bara kapande och skärande och utnyttjande av fattiga människor. -Ja, men utan oss i den rika delen av världen så skulle de ha de ännu sämre. Nej, vad är sämre än att jobba till svältlön 12-14 timmar om dagen, sju dagar i veckan? Vad?
Facken har allt mindre att säga till om när de går nyliberalernas intressen och en liten vrålrik klass bestämmer över samhället, som skulle vara så fritt och självbestämmande. Angela Merkel har strypt lönerna och handelsbalansen är katastrofal – vem ska köpa Tysklands lyxvaror? Bara den lilla rika klicken? Nyliberalismen är så död som den kan bli. 700 000 lägenheter i Spanien står och gapar tomma. Bankerna räddas utan att det ställs ett enda krav. Allt medan Greklands vanliga befolkning ska gå på knäna och svältas till budgetbalans när det är de rika som inte betalar skatt med de nyliberala politikernas goda minne. All välfärd ska försvinna till privata intressen. God ekonomi? Knappast. Recession och åter recession.
Tyska och franska banker lånar till 1% ränta av ECB (med inflation får de i princip betalt) och spekulerar i den grekiska statsskulden, som tvingas betala 4-5% ränta. Alltså går ”räddningspaketen” till att betala ränta. Men bankerna går fria med derivat och gud vet vad. De är försäkrade vad som än händer och skulle det gå riktigt illa så pumpas det ändå in pengar för att inte MARKNAN ska bli orolig. Ovärdigt skitsystem är vad det är.
Egenintresse.. Vem är den där ‘någon annan’ som tar ansvar, om jag får fråga??
/egenföretagare btw. (och Vänster – det betyder inte stalinist eller något annat odemokratiskt diktatursamhälle, som inte är socialistiskt öht.)
Europa är inte nyliberalt, de värsta krisländerna är tvärtom de minst fria. Nyliberalism är inte att de rika inte betalar skatt, om du trodde det.
Vad gäller ”trickle down” så betyder det inte att de fattiga bara kan stå och vänta på att det ska regna pengar från himlen. Det betyder att när ekonomin befrias från statens grepp och investeringar görs så tjänar i stort sett alla på det, på sikt. Kina är ett lysande exempel, från statisk planekonomi som bara genererade svält och misär till något som börjar likna en marknadsekonomi, och fattigdomen minskar snabbt.
Vad är ditt recept för exempelvis Afrika? Att de stänger in sig bakom tullmurar, förstatligar industrierna och planerar produktionen ”efter behov, inte profit”? Sorry men det har redan testats i 50 års tid, utan resultat.
Vem är ”någon annan”? Bra fråga! Du ingår naturligtvis själv i dem. Du tror att ”staten” ger dig en massa förmåner som uppstår ur tomma intet, men det är vi människor som producerar alla värden. Att du får dem ”gratis” betyder bara att någon annan jobbar utan ersättning, för din vinnings skull. Är det det du kallar gemenskap?